Blogg

230624 - Midsommardagen
Midsommarhelgen har vi spenderat som vi på Arken helst gör det: djurhäng och god mat. Helgen började på det bästa sätt. Jag blev glatt överraskad, när kära sambon hörde av sig och sa att han var på väg hem redan i torsdags. Han kom dock sent, så jag sov redan, men det var mysigt att vakna med honom vid min sida.

Den här midsommarhelgen har varit väldigt varm, vilket är ovanligt i Sverige, så helgen ledde till mysiga promenader i de ljusa sommarkvällarna. Felicita fick bada och även Doris följde med ut. De övriga hundarna plaskade vid strandkanten och vi människor bara njöt av livet och glädjen i hundarnas ögon.

Lev väl

230506 - Pinsamt!

Vi har verkligen försakat vår hemsida det sista halvåret och gissa att det har hänt grejer.

Vi har flyttat från Virserum och har gått från ett hushåll till två. Jag (Sandra) bor med tre hundar - Juno, Doris och Bosse - två katter - Atlas och Nova - och vår siste kanin - Figge. Vi bor i en lägenhet i Åseda medan morsan, Thomsen (Michael) bor med siameserna Graaace och Elektra samt hundarna Felicita, Gothica, Topaz och Cuda.

Den 24/3 fyllde jag 31 år och blev ordentligt uppvaktad av både kollegor och elever.

Den 24/4 fyllde Marianne 50 år och hon blev uppvaktad under flytten till Klavreström.

Djuren mår bra trots omställningen som blev när vi delade upp hushållet. Jag har numera gångavstånd till jobbet och rastar trion på lunchrasterna under veckodagarna dock har jag fått jobba en del hel hemifrån och varit sjukskriven några dagar på grund av svullnad i kroppen. Har haft svårt att gå då svullnaden även fanns under mina fötter - ajaj. Hela kroppen började under november bli avdomnad, men jag bet ihop. Under februari hade jag svällt upp så inga kläder längre passade och avdomnaden hade blivit värre plus att jag hade fått kontaktsmärta över hela kroppen, främst fötter och fingrar. Jag kontaktade vårdcentralen och efter en del prover och kompletterande prover visade det sig att min sköldkörtel inte producerade de hormon som sköter ämnesomsättningen. Jag hade alltså samlat på mig vätska och slaggprodukter, och det var det som gett mig mina symtom. När jag skriver det här så har jag varit på Levaxin i 3,5 vecka och om ca 1,5 vecka är det återbesök på VC för ytterligare prover. Oavsett vad proverna säger så mår jag oerhört mycket bättre än för en månad sedan. Men ni kan väl ändå hålla tummarna åt mig 😉 att proverna också visar att det går åt rätt håll.

 

Vad har hänt mer? Jo en sak till - säkerligen är det mer saker som hänt men det jag kommer ihåg är - Bosse. Valpen Bosse är min 31 årspresent från en vän. Han är ca 6 månader och en blandras, mellan vilka raser är osäkert. Bosse är verkligen en galet söt och charmig liten hanvalp, och en otrolig ögontjänare. Visst har Vercino's fött upp flera djurungar genom åren, men det var ett tag sedan vi haft valpar som stannat kvar. Den senaste var Gothica och det var över två år sedan. Tänk vad man glömer fort. Att uppfostra valpar kan vara så oerhört mysigt, men när de är supersmarta och gör saker i det tysta är det ingen hit alltså. Jag har (o)turen att få uppfostra två valpar på en och samma gång; Bosse ca 6 månader och Doris ca 9 månader. Doris som under veckan hamnat i 'spökåldern'. Allting är läskigt nuförtiden t.o.m. soptunnan hon gått förbi hundra gånger tidigare 🙄

Det sista jag vill säga är att även om vi inte uppdaterar hemsidan så ofta längre skriver en hel del på Facebook. Jag tipsar er läsare att följa vår Facebooksida: Vercino's Ark, för där händer det jämnt grejer 😍

Bark on!

221122 - Valpköpare

Under helgen hade vi besök av någon som sökte efter en valp till hennes sexton åriga dotter... Dagny, som numera heter Ruby, kommer flytta den 1/12. Därför kommer morsan åka och besiktiga henne på fredag i Växjö.

Bark on!

221110 - Mardröm i en dröm

Min kropp bestämde sig för att inte fungera normalt i fredags. I fredags började jag känna av vanliga förkylnings symtom och sedan dess har det eskalerat. Feber, halsont och ajaj i fötter och händer. Om jag ska förklara ajaj:et gör jag det bäst genom att jämföra smärtan till den smärtsamma känslan man får när man häller varmt vatten på riktigt kalla lemmar. Typ en dusch efter att ha varit i stallet för länge under vintern. Den känslan går jag omkring med i fötter och händer hela tiden sedan igår 😷

Sedan ville kroppen vara mer elak för under natten till idag hade jag en mardröm i en dröm... snacka om att jag var förvirrad när jag vaknade upp! I mardrömmen var jag fast och kunde inte vakna, men sedan när jag vaknade ut mardrömmen var jag fast i en riktigt konstig dröm som jag visste inte kunde vara verkligheten. Drömmen blev bara konstigare och konstigare för att slutligen slänga mig ut i den verkliga verkligheten där jag inte visste om jag drömde igen eller inte. Snacka om att vara förvirrad! Så jag satt där och undrade om min feberhjärna skulle skärpa till sig så att jag kunde somna om eller vakna på riktigt. Kan säga att det tog en stund.

Bark on!

221106 - Bättre sent än aldrig och Projektarbete

Okej, okej jag vet att delen om mig i Om oss inte har varit särskilt personlig. Ärligt talat har den mest sett ut som en arbetssökandes personliga brev, men igår skrev jag äntligen min djurhistoria. Den började när jag var blyga tre år gammal fram tills idag. Många individer och således många namn, men är det snurrigt och krångligt att hålla reda på är det bara att läsa texten igen.

Idag satt jag med resten av medlemmarna i projektsgruppen. Projektet handlar om den interna samverkan bland lärare och ska lämnas in i början av december. Självklart låg Juno bredvid mig under tiden vi hade Meet-möte.

Resten av dagen blir till att... ingen aning för att vara ärlig. Men en sak är säker och det är att djuren lär vara i centrum 😆

Bark on!

Vi har nu nått upp till ännu en milstople, vilket är rätt så jäkla häftigt med tanke på att vi inte har uppdaterat hemsidan ordentligt det senaste året.

I have (finally! according to some people aka my mom) updated my part in "Om oss". My journey from a three year old with a guinea pig to a thirty year old with a dog, two cats and a bunny.

As off today we have had over 16 000 page viewers on our webside so thank you everyone! Even though we haven't been updating as much as we've wanted (or should've) you have been returning to us... so thank you all!

221101 - Renovering, studier och makramé

Mycket har hänt fast ändå inte. Våra liv kretsar kring våra djur, jobb och renovering. Morsan har fått dille på att göra makramé och den ena skapelsen efter den andra dyker upp i huset. Thomen sätter upp tapeter och jag målar. När jag inte målar så jobbar jag 100% och studerar 63% på LNU. Hur hittas tiden till allting, kanske ni frågar då. Jaa... ärligt talat vet jag inte. Det funkar för tillfället och jag vet att det bara är tillfälligt så det är det som gör att jag står ut.

Thomsen har fått börjat leverera i Tyskland i jobbet varpå morson har blivit helt nojjig. Ni som är gamla nog har säkert hört talas om färjan Estonia och vad som hände med henne år 1994. 

Vercino´s Dacke är numera boende i Linköping med hans förevigt hem och han fullkomligt avgudar hans lillhusse Adam. Den kärleken mellan de är något otroligt och magiskt. En pojke och hans hund 💙

Vercino´s Doris och Vercino´s Dagny bor fortfarande hos oss och självklart vill vi minska på antalet hundar i huset, men det gäller att flickorna hamnar i rätt hem. Att hitta rätt förevigt hem är viktigare än någonting annat för kennel Vercino's.

Bark on!

A lot has happend, and yet it has not. Our lives revolves around our pets, work and renovation of the house. When Thomsen is not at work he wallpapering and when I'm not working or studying I put paint where mom points. Morsan has found an insterest in macramé so now the house is filled with her creations.

Vercino's Dack liver nowadays in his forever-home in Linköping. He absolutely adores his "lillhusse", young master, Adam. The love between a boy and his dog 💙

The sisters Vercino's Doris and Vercino's Dagny are still looking for there forever-home but finding the right forever-home is more important than anything else.

220721 - Tre veckor

Idag fyller våra tre underbara valpar tre veckor. Det var fyra valpar som föddes, men tyvärr blev en tik en ängel alldeles för tidigt. Gothika är en oerhört duktig mamma åt Kennel Vercino's D-kull.

Today our three puppies turn three weeks. Gothika is an amazing mom to our D-litter.

Bark on!

220720 - Trädgård och målande av hus

Trädgården har fått en makeover och dörrar samt fönster har fått ny färg. Alla fyra kattungar har hittat nya hem och valparna växter så det knakar. Morsan och jag har börjat träna igen i värmen. Tack och lov för fläktar! Det händer alltid mycket i Arken, hoppas ni följer oss på Facebook så ni inte missar någonting.

The garden has gotten a huge makeover and the doors and windows have gotten a new color. All four of our kittens have found new homes and the puppies are growing and growing. My mum and me have started to work out again. It also happens a lot in the Ark so I hope you follow us on Facebook.

Bark on!

2206619 Inga höns, dräktighet och våra planer tar form

I torsdags åkte våra sista höns. Det känns otroligt sorgligt, men vi vet att de kommer få det bra i sina nya familj med Jenny och hennes underbara barn. Varmt lycka till, önskar vi dem alla.

Gothicas dräktighet fortskrider och nu är det bara två veckor kvar. Hon äter bra, vilar mycket och är lite grinig då. Hon morrar när kattungarna busar för mycket. Kattungarna vet precis vad hon menar och lämnar henne ifred. Det är så fantastisk att se deras språk och hur lätt de förstår varandras språk.

Igår fick kattungarna och Inez vara ute en stund. Orion var en liten tuffing och spatserade runt, som om han aldrig gjort annat. Även om gräset är lite äckligt. Det tycker alla små bebisarna. De andra tre höll sig därför bara på altanen eller filten vi hade att sitta på.

Det pågår mycket planering här på Arken. En ny logga kommer göras, vi ska ansöka om katterinamn, vi ska iordningsställa en ataljé, jag planerar samtidigt för fullt för trädgården och fortsatt renovering. Vi har tre rosor, som måste flyttas innan vi kan börja måla fasaden. Men eftersom det känns som att vi aldrig riktigt kommer igång med just det, så får de stå kvar så länge. Sandra och jag har dock börjat måla dörrar och fönster, så vi är lite på gång iallafall. Mellan fönstrrenovering och målandet av dem, så kommer också hela verandan att målas. Precis som dörrar och fönster, så kommer den bli i gulockra. Sen blir det att näta in verandan, så att katterna kommer kunna vara ute, när de vill.

Det var nog allt för denna gången. Ta hand om er.

Lev väl

 

 

 

220614 - Milstolpe!

Även om vi har varit fruktansvärt dåliga på att uppdatera hemsidan och framför allt bloggen har Vercino's Ark ändå nått 15'000 sidvisningar. Och det är bara tack vare er, våra underbara besökare. Vi lovar att skärpa oss och uppdatera bättre... men är ni kloka så följer ni oss på Facebook för där händer det grejer hela tiden tongue-out

Milestone!

Even if we haven't updated our webside or our blog recently we have reach a new milestone. 15k page views, wow. And it's all thanks to you, our wonderful visitors. We promise to do better and updater more regularly again. But if you're clever than you already are following us on Facebook 'cause that's where the fun is happens tongue-out

15k, 15000 Followers, 3D illustration 15k a white and yellow background. Ten thousand likes social media. Bark on!

220521 - Anmälan och fantastiska människor

I dagens rader tänkte jag först börja med att ursäkta mig, för att jag nog inte en enda gång i år (!?!) har skrivit i Bloggen. Skärpning där, Marianne! Vidare vill jag tacka er alla, som ändå kikar in på hemsidan. Tur att Sandra i alla fall uppdaterar emellanåt... Jag kan ju inte skylla på att jag tränar, för där ligger jag också efter...Förra veckan kunde jag ändå skylla på ESC, eftersom familjen är nördigt hängivna det spektaklet. Det var eufori, som gällde hela veckan. Vad har då hänt sedan sist? Alltför mycket, men det mesta finns ju att läsa på våra Facebooksidor, för er som är intresserade av våra eskapader. Men nedan följer lite från veckan.

I tisdags fick vi en anonym anmälan via kommunen om klagomål på våra höns. Givetvis blev vi förtvivlade, men också arga. Varför anonym?!? Stå för vad din åsikt! Givetvis tycker vi också att anmälan är löjeväckande, eftersom vi bor på Virserums mest trafikerade gata med tung trafik dygnet runt. Våra höns är frigående i trädgården, men inomhus nattetid. Ni, som känner till vår ras, vet ju också att dv.Kochin är en tystlåten ras. Men det är bara att sälja dem. Mer info hittar ni under Till salu-sidan. Virserumsborna har skickat så fina meddelanden via vår FB-sida att vi känner stor tacksamhet och värme. Tack!

Hemsidan uppdateras under dagen och några dagar till, både med nya bilder och ny information. Som läget är nu så kommer vi ju inte längre föda upp varken Fransk vädur (vi har bara Figge kvar), höns eller ankor och då tjänar inte hemsidan sitt förra utssende. Vi kommer ju också att vara tvugna att göra om vår logga. Känns konstigt och framförallt hemskt att vara helt utan fjäderfän, men jag försöker se det som så att var sak har sin tid. Nu kan vi satsa på att starta ett litet, familjärt katteri, vid sidan av vår lilla kennel och jag kommer ju också kunna få utlopp för mitt trädgårdsintresse igen, nu utan våra frigående höns. Men hoppar inte Figge lös i trädgården, undrar ni kanske då? Jo, men jag lever i (än så länge?) naiv tro att han inte kommer äta på rosor, pioner eller tulpaner...för maskkrosor äter han då rakt inte, trots att han ökar i vikt och vi har sänkt hans födointag. Vad han gör ute hela dagarna undrar vi mest hela tiden.

Kattungarna växer så de knakar och fyller 4 veckor i världen nu på måndag. De har för länge sedan vuxit ur sin låda och Sandras rum, så nu är de på nedervåningen på dagtid när vi är hemma. Ni, som följer oss på Facebook, vet ju att det är vår Estelles sista kull, eftersom vi vill satsa på rasavel även inom katternas värld. Hon och dottern (tillika kullens storasyster) kommer därför kastreras, så fort mamma Estelle slutar dia. Istället kommer vi satsa på Balines och Sibirisk katt, se respektive sida för info om raserna, samt bilder på våra små.

Annars lägger jag mest tid på att hitta rätt gul nyans till vår ytterdörr. Och det är minnsann inte enkelt...

Lev väl

 

 

 

220208 - Avveckling.

Det är med stor sorg att vi måste avveckla vår djurhållning. Många av hönsen och samtliga ankor måste hitta nya hem. Finns annons på Blocket, om ni skulle vara intresserade.

Tyvärr är det ju så att livet händer och händelser uppkommer som gör att vi människor måste göra nya val. Vi har försökt hålla fast vid våra underbara fjäderfän så länge det bara gått, men nu är tiden slut.

Bark on (not)!

211116 - Kattungar.

Våra ungar försvinner så snabbt att vi knappt hinner med. Kaninungarna har alla flyttat och Sirius (Moses), Juno och Venus har fått nya ägare och kommer under helgen att flytta yell <3 det är både skönt och sååååå sorgligt. Än så länge är det bara Ophelia kvar, men det finns redan två intresserade familjer så hon kanske inte kommer bo kvar hemma snart heller wink

Our babies are leaving there nests. All the babies have found new homes and this week-end Sirius (Moses), Juno and Venus will move to there new familys. Which is both sad and suuuuuch a relief, they have become a real pain in our asses laughing so far it's only Ophelia who's still looking for a new home but we have two families who are interested, so maybe not for long wink

211017 - Uppdatering!

Ja, ja vi vet att vi inte har uppdaterat hemsidan på ett tag nu. Men nu sker det. Mycket har hänt på 1,5 månad:

  • Mina arbetsuppgifter har utökats på jobbet. Känns härligt att bli litad på laughing
  • Yrkeslärarutbildningen går bra. Men ibland kan 100% arbete, 61% studier, djuren och försäljning av näringstillskott kännas rätt mycket. Dock hjälps vi åt hela familjen (inte Siri).
  • Estelles andra kull är nu 7 veckor och 2 dagar. Sirius är redan tingad av samma släkt som köpte Jupiter. Så underbart att veta att våra djur blir så högt älskade <3
  • De siste ungen från F-kullen har fått flytta in i huset. Madagaskar-hanen heter Figge och kan lånas för parning.
  • Morsan och jag var på ett Event i Göteborg 24-25 sep med företaget vi är distributörer för. Det var verkligen kul att få möta personen/hjärnan bakom alla produkterna. Sedan var det kul att få träffa medlemmar i vårt team irl. Siri hängde också med, men vistades mest på hotellrummet. Till och med lillsyrran hade kul under helgen. Och Herregud vilken frukost vi fick på lördag- och söndagmorgon smile nästan Event kommer äga rum i november. Tagga!
  • Vad mer? Jo, våra två hönor Vanilj och Karamell har redan börjat lägga ägg surprised men egentligen trodde vi inget annat när de är en korsning mellan Dvärgkochin och Värphybrid. Äggen de lägger är bruna och storleken ligger mellan en Brahma och Dvärgkochin.
  • Orion aka Svante (från Lunas 21-kull) flyttade till samma ägare som köpte Jupiter aka Sally (från Lunas 19-kull).
  • Nova (från Estelle andra kull) bor kvar hos oss då hon har bestämt att jag är hennes matte. Djur alltså, kan inte annat än älska hur knäppa de är <3

Kan vara en bild av katt och inomhus

På bilden ser ni Sally och Svante.

Bark on!

210831 - Imorgon är det en stor dag för mig. Efter en sju års lång paus från skolan så ska jag återgå till skolbänken. Jag gör mina första tre dagar på universitet under veckan, dock via ZOOM i och med Corona. Men det betyder alltså att jag ska gå från att vara lärare till elev. Får se hur detta kommer gå.

Tomorrow is a big day for me. After a seven year long break from school I will return. I'm doing my first three days during this week, via ZOOM. Which means that I'm changing title from teacher to student. How will that go? We'll see.

Bark on!

210827 - Idag fick Estelle fyra nya kattungar. Samtliga är till salu. Bilder finns redan på Facebook-sidan, men kommer såsmåingom att dyka upp även här på hemsidan.

Today Estelle gave birth to four kittens. They are all for sale. Pictures of the cuties is already uploaded on our Facebook-page, but will soon be uploaded even here on the webside.

Bark on!

210821 - Vila i frid Jim <3 du skulle leva dina sista dagar hos oss, vilket du gjorde, men vi trodde att det skulle bli i några år till. 190105-210821

Rest in peace Jim <3 you were supposed to live your last days with us, which you did, but we thought it would be a few more years. 190105-210821


Bark on!

210820 - Nyheter!

Det har hänt en del i Arken. Ällingar har vuxit, kycklingar har kläckts fram naturligt, en till hund har flyttat till oss och Juno och Orion har flyttat till deras förevigt-hem. Semestern är slut och vardagen tillbaka. Jag har hållt i två kurser Vuxen-HLR (hör av er till Uppvidinge Lärcenter om ni vill boka en kurs i Barn- eller Vuxen-HLR med mig) för mina lärarkollegor och gjort färdigt mina första två uppgifter i Yrkeslärar-utbildningen. Morsan och jag har snart nått våra 90 dagar i Pink Dragons 90 days challenge, vilket känns superhärligt. Tanken är att vi ska fortsätta med Holly Dolkes Pink Dragon-träning.

En annan sak som har hänt är att morsan och jag precis upptäckt några väldigt spännande hälsooprodukter. Ett företag som säljer hälsoprodukter från enbart naturliga och veganska ingredienser. Vill du kunna sova bättre, få ökad energi, en fungerande tarm och mindre värk? Vill du gå upp eller ner i vikt? Vill du få en ökad sexlust? Men framför allt vill du ha en komplett näringtillskott för att lugnt kunna veta att du hjälper din kropp att må bättre på naturlig väg? Detta näringstillskott fungerar som ett detoxic och har en läkande effekt. Blev du nyfiken? Klicka då på någon av länkarna nedan för mer info:

https://www.bepic.com/vercino

http://www.bepic.com/saru92

Efter det hör du av dig till oss via messenger:

För att nå vercino söker du efter Vercino'c Ark.

För att nå saru92 söker du efter Sandra Rudbeck.

 

News!

A lot has happened in the Ark. The ducklings have grown, chickens hatched, one more dog has moved here and Juno and Orion have moved to there new homes. Summervaction is all over for this year and I've already had two courses in CPR for my teachercolleagues. I have done my first two assignments in my own studies to become a teacher. My mum and I will soon be finished with Pink Dragon's 90 days challenge, which feels Amazing. We plan to continue with PD's training.

Another thing that's happened is that my mum and I have found very exicting healthproducs. It's a company that sells healthproducts, which are made of natural ingredients and are vegan-friendly. Do you want to get better or more sleep? More energy, better immunesystem, less ache in your body? Do you want to lose weight or gain weight? Or do you just want to help your body in general to fell more healthy in a naturl way? Many of the products works as a detox and have a healing effect on your whole body. Does this sound interesting?

 

Bark on!

210819 - Update!

Vi välkomnar Åland till familjen laughing

We say welcome to Åland. Glad to have you in the family laughing

Bark on!

210730 - Min hälsoresa, tankar om vegensk kost och hundarna
Förra helgen firade Sandra och jag med att ha gjort hela 60 dagar av de totala 90 i vår Pinkdragonutmaning. Och idag har vi bara 4 pass kvar av de 28 dagarna med mer fokus på magen. Vi har alltså kombinerat de vanliga Elitepassen med extra mage. Ska ni sluta sen? Nopp! Givetvis inte. Syftet med det hela är att ha träningen som en hållbar del av våra liv. Efter Elite, så kommer vi troligvis köra Ultradefine, som också är 90 dagar med Holly Dolke. Under hela den resan kommer vi antingen köra 28 dagar mage eller 14 dagar rumpa. Rumpa börjar vi alltså med nästa vecka. Det ser jag fram emot. 

Hur firade jag? Med ett par dagar med vodka och SevenUp zero. Avslutade mina fyra dagar av "frossande" med glutenfri pizza. Jag räknade sedan ut att jag har ätit köpt pizza hela 4 gånger bara i juli. Skärpning, Marianne. Har inte ätit så mycket pizza på 5 år. Men det är absolut det snabbaste jag kan äta, nu när jag har slutat med gluten och laktos. Innan min tid, som IBSvar en av våra hemlagade snabbmiddager ICAs kycklingchorizo (åh, så jag saknar det) med pasta och snabbgjord pastasås. Bra mycket nyttigare än köpt pizza och bra mycket godare. Men lök och vitlök kan jag inte heller äta...Måste komma ihåg att fylla frysen med bra alternativ. Under dessa lite mer onyttiga dagar, så gick jag upp ett kilo. Tråkigt, men sådana viktsvängningar beror nog på klimaktriet - det och min IBS gjorde ju att kilona kom smygande förra året. Jag har ju åldern inne för det;)

Jag har märkt att sedan jag öppet började skriva om min hälsoresa här och på min FB sida, så har folk mycket åsikter. En del bra, men också en del dåligt. Jag säger t.ex. att jag aldrig skulle kunna bli vegetarian eller vegan. Det ifrågasätter folk, som hör till den gruppen av icke köttätande människor. Jag är inte emot det på samma sätt, som jag är emot snabbfix av dieter (alla kan gå ner i vikt med hjälp att kaloriunderskott - trixet är ju att HÅLLA vikten och det går inte med snabba dieter!). Men att inte äta kött pga att man tycker synd om djuren eller för att man vill vara mer nyttig, tycker jag är löjeväckande nonsens. Det här är mina åsikter och vill man äta köttfritt eller ännu värre veganskt, så är det helt upp till individen själv. Hur kan jag tycka så? Jo, när jag under 2021 på allvar började lära mig om IBS och IBSvänlig mat, samt hoppade på tåget med regelbunden träning, så märkte jag att ju mer jag lärde mig, desto mer ville jag veta. Sjukvården är under all kritik när det gäller kronisk ohälsa och värk och inte har det blivit lättare under en rådande pandemi, så jag insåg ännu mer att "här gäller självhjälp". Jag kom i kontakt med en dietist från Portugal, som fokuserar på mat och hälsa ur en holistisk synpunkt. Allt hon säger är så vettigt och jag brukar inte svälja hela koncept av träning, mat och hälsa. Redan som nybliven 3-barns mamma (för lääänge sedan) började jag leva mer hälsosamt och har genom årens gång plockat lite här och lite där från allt som cirkulerar i dessa ämnen. Nu känns det som om jag på många sätt har kommit hem. Att kött, som kommer från ekologiskt uppfödda, gräsätande djur från lokala bönder ÄR det bästa vi kan äta. Varför? Vi behöver bra protein, som våra kroppar med ett lagom födointag kan tillgodogöra sig. Missförstå mig inte. Om du väljer att bli vegan och får i dig tillräckligt med protein från ickebesprutade grönsaker så är det ju rätt ok. Men kommer verkligen de grönsaker du köper och äter från ekologiska och närodlade områden? Vidare: hur rena är dina proteinsubstitut? Hur många tillsatser är det i dem? Bara en sån enkel sak som E-ämnen? Då kanske din fråga blir: var kommer din mat ifrån? En bra och helt rätt fråga. Jag jobbar för att få en så ren matsedel som möjligt, men tänker ändå dricka sockerfri läsk på helgerna, tänker köpa pizza, dricka alkohol (ytterst sällan, men ändå) och tänker äta mörk choklad. Men jag vill att det som jag oftast äter kommer att vara så rent och med så tillsatser så långt som det bara är möjligt. Det som försvårar är ju bland annat att matvarorna måste passa vår ekonomi (självklart). Nyttig mat är oftast mycket dyrare än den onyttiga och det är ju inget vi konsumenter kan göra något åt förrän det blir lite lagändringar. Mer än att öka intresset för hälsosammare mat förstårs:) Än så länge är det bara ägg och ett fåtal grönsaker, som kommer från vår egen Ark. Men under året blir det ju också kött från höns, anka, vaktel och till en liten del kanin. Ska ni äta era djur?!? ja, självklart. En gård har bara plats för några få tuppar och några drakar. Men alla våra djur föds upp med massor av kärlek och bra mat och dör på vår gård (ingen antibiotika eller stress här inte). 

Men nu till det ämnet jag ändå gillar mest av allt: hundarna! Eftersom vi bor som vi gör och eftersom jag avskyr att ligga på en sandstrand och inte göra någonting, så gör vi nästan alltid dagsutflykter där hundarna kan vara med. Någon gång per år blir det kanske något museum eller liknande, men oftast aktiviteter där hundarna är delaktiga. Så har jag alltid gjort, likaså mina barn och det passar oss. Micke har väl aldrig gjort så, men sen han träffade mig, skaffade egen hund och Corona drabbade världen, så har också han anammat detta sätt att leva. Och han gillar det lika mycket som vi! 

I måndags hade jag och Sandra workoutfri dag och då började vi dagen med långpromenad med hundarna. Sen var jag tvungen att åka snabbt till Apoteket i Vetlanda (enda Apotketet som hade Inolaxol i lager, vilket jag har varit utan i ett par månader-LYCKA). Givetvis tog vi med hundarna och givetvis parkerade vi långt från Apoteket, så hundarna fick lite social träning på köpet. Medan jag var inne på Apoteket, så satt Sandra och hundarna på en bänk under ett skuggande träd. Det är alltid rätt många människor, som stannar och pratar med oss vid sådana tillfällen. Tyvärr är det ju ingen som kan komma fram och hälsa ordentligt på hundarna under rådande restriktioner, men det är ju i alla fall lite skilland än att bara vara hemma på Arken.

Jag har också anmält Sandra och Gothica och mig själv med Topaz till kurs i allmänlydnad. Välbehövligt för oss alla fyra. Vi kommer också att försöka vara med på aktivitetspromenader under hösten och så länge Cuda kan (om hon nu någonsin börjar löpa och kan bli parad...), så är det jag och hon som kommer vara med på dessa tillfällen. Så det blir en höst med hundarna i fokus - precis som jag vill ha det!

Lev väl och kom ihåg: det här är mina tankar och åsikter. Kärlek till er alla

 

210727 - Idag hämtade vi hem åtta Vaktlar; två tuppar och sex hönor, och redan första kvällen fick vi vårt första ägg.

Bark on!

210712 - Lite nya bilder har kommit upp på hemsidan, men glöm inte att kolla in vår Facebook-sida wink för där lägger vi upp nya bilder flera gånger varje dag.

Bark on!

210704 Ällingar, kattungar och lång väntan

I måndags kläcktes äntligen våra ankungar, så nu har vi 9 söta dunbollar här på Arken. Ankor är utan tvekan det smutsigaste djuret, som jag har stött på. Man kan byta vatten till dem en gång var femte minut och vattnet hinner ändå bli skitigt. Deras bajs är också löst och de sprutar ur sig avföringen. Varför har man då ankor? För att de är så charmiga och så guliga i sin vagande gång. Deras stora ägg är fantastiska i all mat och alla bakverk, som man har ägg i. I fredags gjorde jag en paj med kallrökt lax och hemodlad grönkål. Den innehöll också en äggstanning och den var så gul att det såg ut som om det var saffran i pajen. Fredagslyx!

Våra kattungar växer så det knakar. De busar överallt och somnar överallt och det fantastiska i det hela är våra hundars gränslösa tålamod. Lunas son Orion har blivit Gothicas lille skyddsling och de sover gärna ihop. Så gulligt att hjärtat svämmar över. Sandra kommer att skriva om de fem kattungarnas olika personligheter inom kort, så håll koll. Det enda jag tilläger idag är att Jupiter ännu är till salu. Han är en underbar kille och keligast av de fem. Han är, precis som Gothica, väldigt mån om lille Orion.

Nu går vi mest och väntar på att Cuda ska börja löpa. Hon har verkligen hunnit med att bli en familjemedlem, som har lärt sig familjens alla knasigheter och vi ville inte para henne innan dess. Men nu är vi alla redo. Cuda har blivit min skugga inomhus, men utomhus har hon så mycket annat att göra (leka med de andra hundarna och hålla kol på alla övriga djur - ett heltidsjobb). Hennes och min favoritstund är, när vi går och lägger oss på kvällen. Ibland sätter jag på mig hörlurarna och tränar yoga innan mitt eget sängående, men då ligger redan Cuda tillfreds i sängen. 

Lev väl och ta hand om er därute

210627 1/3 gjorda, yoga och kläckning

Under midsommerhelgen så har Sandra och jag jobbat med hemsidan och tagit lite foton. Givetvis kommer ni inom kort få ta del av allt vårt arbete (lite ser ni redan nu) så kika in lite då och då.

Så har Sandra och jag gjort 30 dagar av vår challenge. Ärligt talat trodde jag inte att vi skulle klara det så här långt. Det beror på att tidigare träningsplaner aldrig har fungerat i det långa perspektivet, eftersom jag alltid har ont någonstans och för att tiden inte har funnits till daglig träning. Men nu när vi lägger träningen tidigt om morgnarna, så hinner Sandra träna innan jobb och jag kan vila en stund på förmiddagen. Att det klaffar för oss beror också på att träningspassen nästan aldrig är över 20 minuter och vem har inte tid att lägga den korta tiden på sig själv varje dag? Allt handlar om planering. Men det som fungerar för oss, gäller kanske inte för dig. Passen är också olika från dag till dag och det gör att träningen är kul.

Jag läste för en tid sedan dessa tänkvärda ord: Nuet är din bästa vän. Är det så? Jag finner det svårt att tänka så, när värken river i mig eller när jag stöter på negativa människor. Såna människor tenderar alltid att veta lite mer än oss andra, eller hur?!? Och jag tar ofta åt mig av sådan dålig energi. Så för några veckor sedan tänkte jag att nu är det absolut dags att tänka lite mindfullness och därför la jag till yoga till min träning. Planen är att jag ska försöka träna det omkring 3 gånger i veckan och det har jag gjort och kommer förhoppningsvis fortsätta att göra. Just det här passet riktar sig till kvinnor med PMS och till människar med kronisk värk och passar alltså min kropp perfekt och jag känner att min kropp mår så bra av det. Men det är så svårt att utöva det i den bemärkelsen att jag har så svårt att leva i nuet, tänka på min andning, möta min värk och inte låta tankarna vandra iväg. En av gångerna tänkte jag att nu ska jag njuta av dagens yogapass och göra den utomhus i solen, för det ser så härligt och mysigt ut när andra gör det. Men det var minsann ingen bra idé alls, så här i efterhand. Med alla djur (inte kattungarna dock) lösa i trädgården och med mig liggande på marken, så kan jag snacka ultimat störning. En av hundarna slickade mig i nacken, en annan på underarmen, en höna pickade mig på tårna (de tycker det är mycket märkligt med nagellacklaughing) och myggorna gillade att jag låg rätt stilla. Det var alldeles för mycket störning och inte alls någon "Leva i nuet"-stund. De gånger Sandra inte tränar yogan (vilket vi i så fall gör tillsammans på eftermiddagarna), så tränar jag i sovrummet om kvällarna och då gäller "Inte-störa-morsan"-moment. Även då kan tankarna vandra iväg, men det är lättare att fånga upp dem och föra tillbaka dem till nuet. Senare idag ska Sandra och jag köra lite yoga och då ska vi stänga ute katter och hundar från vardagsrummet (flugorna kan vi inte göra så mycket åt...).

Just i detta nu pågår årets sista kläcning från våra ankor. Vi hoppas så på en massa honor, för våra tre drakar går hårt åt våra flickor Loreen och Häggkvist. Från förra kläcket sparade vi tre små ällingar och troligtvis är där bara en hona. Rätt så tråkigt.

Det är så mysigt när den första stjärnsprickan (som vi brukar kalla det) bildas, när det piper i äggen och man också kan se den lilla näbben, som envist pickar sig ut i världen. Vi säger att när vi inte längre berörs av det undret, så lägger vi ner all djuravel, för då är vi inte längre värdiga naturens mirakel.

Lev väl och ta hand om varandra

OBS pga återbud är Jupiter åter till salu

210625 Vi välkomnar våra nya läsare från Litauen laughing

We say Hi and Welcome to our new readers from Lithuania laughing

Bark on!

210613 90-dagars utmaning, IBS-detox och Sandras forsatta anställning!

Oj, vad länge sedan vi uppdaterade bloggen. Skärpning, Marianne!

Vad har då hänt? Jo, en hel del. När det gäller Sandra och mig, så bestämde vi oss för tre veckor sedan att utmana oss i en 90-dagars utmaning efter Holly Dolkes program. Ni, som läser bloggen, känner nog igen Hollys namn, eftersom jag har tränat efter hennes olika Youtube program sen några månader tillbaka. Vad jag gillar med hennes träningspass är att de är korta och intensiva. Aldrig längre än 20 minuter och det passar mig perfekt. Jag hade funderat länge på att följa Hollys Pink Dragon för att få en mer regelbunden träning och när Sandra också blev intresserad, så anmälde vi oss. Det kostar givetvis en slant, men är prisvärt och så värt varje öre. I alla fall enligt mig och Sandra. Vi började med en 3-dagars detox i Pink Dragons regi. I programmet ingår recept, tips och råd. Lite tuffare än jag trodde, men det beror inte på progarammet, utan på min bristande hälsa med en kropp, som har svårt för förändringar (borde jag kunnat tänka ut innan). Under dessa dagar tränade vi inte. Vi drack 3 liter vatten (varmare än ljummet) och 3 koppar grönt te per dag och åt enligt medföljande matschema. Vidare så inledde vi varje dag med ett glas nästintill varmt vatten med äppelcidervinäger och cayennepeppar. Vi har sedan fortsatt med att starta dagen med ljummet vatten och lite äppelcidervinäger (cayennepeppar blev lite väl magstarkt). Dagen efter detoxen satte vår 90-dagars utmaning igång. För att hinna och orka med det, så går vi numera upp en halvtimme tidigare än vanligt (i alla fall på vardagar). Rutinen gör programmet enkelt och möjligt för oss att följa. Jag kan vila en stund på förmiddagen och ändå orka med dagen. Men nog tar det negativt på min kropp. Jag har fått ökad yrsel, huvudvärk, dubbelseende och öronsus. Varför fortsätter jag då? För att det är min starka övertygelse att det förhindrar mina kroniska sjukdomar från att bli sämre på lång sikt. Holly uppmanar sina följare att ta foto av sig själv på dag 1 och sedan var 30:e dag. Vikten är inte så viktig i det här progarmmet, eftersom en del vill gå ner i vikt och en del vill gå upp. Med måttband och foto så ser man tydligt skillnaden. Jag gjorde varken det ena eller andra, men härom dagen så hittade jag en anteckning från mars förra året och enligt den har 5 cm i midjan försvunnit, men "bara" 1 cm från kärlekshandtagen (även här försöker jag se till det positiva). Denna minskning märker jag givetvis på mina kläder, men eftersom jag aldrig tog någon bild, så ser jag ingen större skillnad. Jo, på armarna men de har jag fortfarande inte ens mätt...Under dessa veckor har vi bara hoppat över träningen två gånger. Tyvärr den här veckan och det retar mig, men jag försöker tänka att så är livet. Det är bara att inte ge upp! Heja oss och alla andra i Pink Dragon!

För fem dagar sedan tänkte jag prova en detox med pulver, som verkar i mag- och tarmsystem och som ska vara bra för oss med IBS. Jag märkte ingen som helst förbättring, snarare tvärtom, då jag inte skötte magen på fyra dagar. Jag valde därför att avsluta detoxen på fjärde morgonen. Inget för mig och min mage, alltså. Jag har dock börjat se ljuset i tunneln och kan numera hjälpa min mage i de akuta skeendena. Min önskan är ju dock att slippa dessa kramper och smärtan och att kunna ta hand om magen i förebyggande syfte.

Sandra har fått en förlägning på sin anställning och hon har också utbildat sig till kommunens enda HLR-instruktör, samt redan hållit i ett par dagars utbildnigar i ämnet. I veckan får vi veta om hon har kommit in på yrkeslärarutbildningen, som hon sökte till den 16:e mars.

Lilla Gothica har börjat bli stor och har gått igenom sitt första löp. Hon har varit jätteduktig på att hålla rent efter sig, men har matvägrat lite och det gillar jag inte alls, då hon är rätt tunn sedan tidigare.

Cuda känns mer och mer hemtam och har blivit mer säker i rollen, som familjens nytillskott. Därför känns det ännu mer rätt att para henne på nästa löp, som beräknas att börja i juli. Hane är nästintill bestämt och all info kommer inom snar framtid, så håll utkik.

Kattungarna växer så det knakar och numera springer de fyra större kattungarna i hela huset (förutom i Mickes och mitt sovrum, som är katt- och kaninfritt). Det är oftast en utmaning i sig att försöka träna i vardagsrummet med hundarna och kattungarna (de vuxna katterna bryr sig inte om sånt onödigt ett endaste dugg):).

Nya länder att kolla in hemsidan är Ryssland och Frankrike. Välkomna till oss och Vercinofamiljen. Som vanligt finns dock den mesta infon och alla bilder på vår FB-sida.

Om ca två veckor kommer fler ällingar kläckas efter Ankazar.

Lev väl

 

210528 - Kycklingar

Igår kläcktes våra första vita Brahma kycklingar, som vi längtat laughing Va' mer har hänt då? Jo, ällingarna har flyttat ut till Ankazar och jag fick frågan om jag vill förlänga anställningen på mitt jobb, vilket jag självklart tackade Ja till.

Bark on!

210520 Upp och ner, lycka och sorg

I tisdags styrde Micke och jag kosan till Anicura djurklinik, Nybro, för Topaz ögonlysning. UA! Förutom att han då blev ua, så blev vi också så glada över att personalen tog sig sådan tid med att gosa med både Topaz och Felicita. Lillkillen har ju väldigt dåliga minnen sedan i höstas, när Xanté attackerade honom och han var tvungen till tre dygns intensivvård i Helsingborg. Vår Felicita var ju ett sk. öronbarn under de första månaderna av sitt liv och turerna till Nya djurkliniken i Växjö var många. Så det vore ju konstigt om de tyckte om sådana miljöer och i och med Covid-19, så har det varit svårt att träna bort det. Men peronalen var så goa mot våra hundar att Topaz till slut (trots stor skepsis) pussade tillbaka och svansen åkte upp och han såg milt på dem med sina mörka, djupa och vänliga ögon. Felicita pussar aldrig på någon, som inte hör till närmaste familjen, men även hon såg nöjd ut med uppmärksamheten hon fick. Hon lider ju också av hörselnedsättning sedan sina oförklariga öronproblem och det är därmed självklart att också hon känner skepsis i denna miljön. Vi är så tacksamma mot personelen och att de tog sig sådan tid till våra telingar. Svårt att sätta ord på det, utan att det bara känns plassé, men jag hoppas ni läsare förstår vad jag menar. Vi rekommendear verkligen Anicura i Nybro.

Victorias kycklingar växte och hon var så stolt. Idag tog hon ut dem för första gången och nu är de spårlöst försvunna. Hon har letat förtvivlat. Det här är den absoluta nackdelen med lösgånde djur. Vi kommer i framtiden hålla kaniner och fjäderfäbebisar inburade under mycket längre än vad vi tidigare gjort.

När det gäller mitt eget mående, så visar jag aldrig öppet hur jag egentligen mår och det är ju tyvärr vanligt för folk, som är kroniskt och "osynligt" sjuka. Vårt beteende spär ju andra människors fördomar och därför skriver jag rätt så ofta av mig här i bloggen. Hoppa därför över dessa rader, om det känns som alltför negativt.

Ibland känns det som att jag bara kämpar i motvind. Jag äter korrekt, har regelbundna tider och rör på mig, så mycket jag kan och som jag orkar. Men handen på hjärtat, så vet jag att jag ibland anstränger mig för hårt med för långa promenader och lite för hård fysträning på Stepbrädan. Inte enligt mina mått mätt från "tiden som frisk", så vätränad blir jag aldrig mer. Numera anpassar jag min träning efter min värk och det är därför inte konstigt att kärlekshandtagen är i största laget, enligt mig (tack och lov tycker inte min käre sambo det). Jag försöker träna arm, rygg och mage några gånger i veckan och då tränar jag hemma i sovrummet med mina Youtubeidoler Holly Dolke och gänget i Dancebody, samt Jenny Fords superenkla stepupprogram. Jennys kombination är lagom enkelt, för någon som lider av huvudvärk och yrsel. Programmet känns hemtamt och är väldigt svettigt. All forskning och min personliga erfarenhet är ju att ingen träning blir riktigt effektiv för oss värkisar utan någon form av styrketräning. Jag kör idag helt utan vikter, men kommer lägga till handledsvikter, så fort jag hittar några, som passar mina (abnormt?) smala handleder. Har köpt några stycken de senaste åren, men även Xsmall är för stora och har inte ens passat som fotledsvikter (hade varit bra på kortare promenader i makligt tempo). Så denna gång beställer jag inte via storlek utan efter längd, men kika gärna in på sådana sidor, så får ni se att det nästan är omöjligt att få reda på längden. Och i de få fall, som det anges, så är alla än så länge alldels för långa. Men skam den som ger sig.

Min IBS har varit extremt jobbig i en vecka och det kan bara bero på en ingrediens (tror jag). Återkommer med info om det stämmer. Jag börjar bli ordentligt trött på min förbaskade mage, som gör mig bunden i hemmet, inte ens promenader är något jag kan sysselsätta mig med sådana dagar. Och det får mig att i mörka stunder grubbla på livet och orättvisan i varför just jag har drabbats. Låter säkert småaktigt i dessa mörka tider och jag kan bara hålla med, men ibland tycker jag lite synd om mig själv. För jag kämpar varje dag med att bli lite bättre i vissa fall och i andra fall bara för att må lite bättre. Jag har förlikat mig med tanken att jag aldrig kommer ha en smärtfri dag. Huvudvärken finns där (jag önskar bara mindre huuvvärk och ingen som helst yrsel och inget konstant öronsus) magen är något bättre vissa dagar (varför inte varje dag ?!?) och handleder, vrister och rygg är väldigt "billiga" ibland. Och jag tycker det är orättvist! Tar man inte hand om sin kropp, man är stillasittande, äter onyttigt och kanske också dricker alkohol ofta - ja, då är det ju inte kostigt att kroppen protesterar. Jag är aldrig helt stillsittande (tack och lov för våra djur), jag försöker äta korrekt och läser allt om IBS, äter enligt Fodmap och har appen Bellybalance. Jag äter så nyttigt jag kan och är Viktväktare mer eller mindre ivrigt sedan 6 år tillbaka (förutom under början av året, när jag provade med Autoimmun kost, som min mage inte alls klarade av). Vi äter sällan rött kött eller dricker alkohol. Min last är Pepsi Max och Fanta Zero. Kommer jag inte ens klara det? Jag saknar något så enkelt som Extra tuggummi och ICAs kycklingchorizo. Fan, när det slår mig allt på en gång, så tycker jag synd om  mig själv en dag eller två per år. Men egentligen är jag lycklig. Oförskämt lycklig. Min käre sambo (jag som aldrig ville bli sambo igen) räddade mig i mångt och mycket. Att känna sig älskad av honom, att leva som vi gör och att ja, helt enkelt ha förmånen att få leva skänker lycka. Oftast i alla fall. 

Lev väl

gs210516 - Kattungar och kycklingar

Det går knappt att hinna med ibland i Arken. Tiden rör sig på ett sätt som gör en lite snurrig i knoppen. Estelles fyra kattungar fyllde hela två veckor igår, och idag kläcktes de två äggen som legat under Victoria (Brahma). Den rasen, som kläcktes är Arucana, men det är alltså vår Victoria, som ruvat fram dem och som nu är så stolt, som bara en mammahöna kan vara. Det är mys i Arken, även om regnet smattrar mot taket och listan över sysslor bara blir längre och längre.

Kittens and chickens

Sometimes we can hardly kepp up with time, 'cause it feels like it moves differently here. Estelles four kittens turned two weeks yesterday, and today the first of Victorias chickens hatched from under her. We thought that is was about four-five days before that was to happen. Two out of three cutties are already hatched, while the third isn't far behind.

Bark on!

210515 Carl Gustav, mera hemsida och filmys
En av favoriterna här på Arken är vår svarte Bramhatupp Carl Gustav. Han kanske inte är kung bland djuren, för det har han inget som helst intresse av att  vara. Hans intresse är mat och lugn och ro. Han kan heller inte gala särskilt mäktigt trots sin rätt så imponerade storlek och han parar sig aldrig med hönorna. Men hos oss människor har en väldigt speciell plats i våra hjärtan. Han är snäll mot alla och tar gärna på sig rollen, som fosterpappa och inte bara till kycklingar utan också till våra små ällingar och kaninungar. När det gäller papparollen till fjäderfän, så visar han tydligt för bebisarna var mat och vatten finns och håller ett noga vakande öga på dem. Och att han är en sann hjälte visade han tydligt för ett par veckor sedan. Sandra skulle säga God natt till fjäderfän och kaniner. I Fjosoks och Carl Gustavs bås fanns massor av blod och framför Hera och hennes småkycklingar och två andra hönor stod Carl Gustav som en sköld. Han blödde kraftigt (Fjosok och de andra hönorna var ute i inhängnaden). När Sandra tog upp honom, så var det som om hans sista krafter försvann.Han bara hängde i hennes famn till synes  Hon sprang in med honom i huset och vi var övertygade om att han skulle dö ifrån oss.vi tvättade rent hans sår. Hela tiden låg han stilla och verkade mitt i allt njuta över uppmärksamheten. Jag bäddade åt honom i en av utställningsburarna och vi ställde in vatten och mat. Till slut fick Sandra i honom några droppar vatten och lite mat, men vi trodde inte han skulle överleva natten. Döm om vår förvåning, när han på  morgonen satte igång med trevande försök med att gala. Lyckan och lättnaden var stor och han var återigen vår hungrige kille, men så klart svag. Trots det visade Carl Gustav tydligt att han blev stressad av den stängda nätburen, så givetvis fick då dörren vara öppen. Intresserat följde han våra göromål och låg och slötittade på TV, när han inte sov. Vi la om hans sår och övervakade honom noggrant. Andra morgonen svarade han Fjosoks galande och bästisarna lät så ledsna att mitt hjärta ville brista. Nu ville sjuklingen inte heller bara ligga och vila, utan strosade runt på nedervåningen, som om han inte gjort annat. Inte heller hundar, katter eller Jim tyckte det var något speciellt med att vi hade en tupp inomhus (iofs inte bara vilken tupp som helst, utan allas vår älskade Carl Gustav, men ändå). Framåt sen eftermiddag, så tänkte jag låta honom vara ute bland de sina en stund. Alla fjäderfän rusade fram och hälsade med kärlek och glädje på vår heroiska mästare. Ytterligare en stund i mitt liv, som jag hade velat dela med mig av till er alla. Stunden och lyckan i den en var vacker och så full av kärlek att glädjetårar rann utefter mina kinder.

 

Dagens musiktips: Kolla in klipp från Beste Zangers (Nederländerna) från säsongen 2019. Jag säger bara gåshudvarning på Floor Jansens (från Nightwish) och Henk Poortes tolkning av Phantom of the Opera, samt Floors Eufhoria tolkning och Henks Sound of Silence. Bara så WOW!

Ikväll fortsätter vi vårt skräckfilmstittande med en österrikisk film, som bygger på en bok och som heter Det kusliga huset.

Jag har också fått ett mail från en kvinna, som vi alla i familjenlitade på och som är anledningen till varför vi slutade med Wheatenterrier. I det som hände fick vi stöd från många underbara uppfödarkollegor, några av de främsta och äldsta i Norden, men denna kvinnan tog bort glädjen i allt vi gjorde...och hon fortsätter. Trots att vi har skriftliga bevis, så fortsätter hon med sitt häxtåg och hon verkar tro på sina egna lögner. I glädjen från Arkens energi, så har vi dock styrkan i att orka fortsätta och vi kommer aldrig ge oss.

 Lev väl

210514 Gräsänka och hemidans nya utssende
Den här veckan har min käre sambo lämnat mig, för att spendera dagarna i Värmland. Han är teknisk kontrollant på Rallycrossen där. Han har ju varit aktiv inom rallycrossen från och till i åratal och var även ledare för ungdomscrossen. Och oss emellan, så behöver han nog slippa oss här i Arken. Vi är ju rätt många och han har ju levt som barnlös singel i några år, så det är nog skönt för honom att umgås med "såna av hans egen sort", haha. Jag saknar honom sååå.

Vi, som är kvar hemma, roar oss med att ta nya bilder på varandra och hundarna samt Luna. ikväll kollar vi på en gammal skräckis, Black Death, som handlar om digerdöden och om en by där ingen sägs vara sjuk. Rätt många kända ansikten bl.a Sean Bean, som enligt mig jämt har som typer av roller och i huvudrollen som munk ses Eddie Redmayne.

Jag och Sandra jobbar också med hemsidan och under helgen kommer det förnyas med bilder och text, så jag hoppas att ni läsare blir glada. Redan idag finns det nyheter att kika på och i helgen kommer dessutom de första bilderna på Estelles ungar, som redan nu har öppnat ögonen och börjar titta sig försiktigt om i världen.

Lev väl och krama de ni kan

210502 Ungar, ungar, ungar och HLR
Vi har inte uppdaterat hemsidan, som vi borde. Men här händer så mycket att tiden inte räcker till. Helst skulle vi vilja stoppa tiden ett tag. Därför sker något unikt i bloggen idag. Både jag och Sandra kommer att skriva några rader.

Cuda har sakta, men säkert, börjat hänga med i allt som händer här om dagarna. Hon vågar numera båda busa med hundarna och bowla med kycklingar. Det sistnämnda är ju givitvis inget vi tillåter, men det är härligt att se den uppenbara förtjusningen i hennes ansikte. Det tar ju lite längre tid för en lite äldre hund att aklimatisera sig, men det har hon gjort rätt fort, tycker jag. Hon har ju aldrig levt med större hundar, katter, höns, kycklingar eller kaniner, så jag är så glad att det går så bra. Första morgonen efter hennes hemkomst, så fick hon följa med mig, för att släppa ut ankorna. Alla fem i Ankazar rusade ut, som de alltid gör, men tvärstannade efter en sekund och tittade lite misstänksamt på Cuda. De märkte nog att hon var lite blyg, för det plöstsliga intresset för henne svalnade fort. Cuda däremot stirrade med klotrunda ögon och undrade nog "vad är det DÄR?". Det är sådana här stunder jag önskar att jag kunde filma allt som händer här i Arken, så ni fick vara delaktiga till fullo, för inga ord i världen kan beskriva alla knasigheter, som händer här om dagarna. 

När jag sittandes i kökssoffan skriver dessa rader ligger hundarna vid min sida som de alltid gör. Nu ligger även Cuda här. Jag behöver aldrig känna mig ensam och säger som jag brukar: vad vore jag utan mina hundar? Det är knappt att jag vågar fundera på hur dåligt jag hade mått utan dem.

Vi är så tacksamma att Doris och Monia ville släppa underbara Cuda till oss.

I helgen har det hänt massor av fantastiska under. Redan i fredags började ällingarna meddela sina ankomst. Det pep och rörde sig i äggen och snart kunde vi se den första lilla stjärnformade sprickan i några av äggen. Ock så kom då den hett efterlängtade lilla ankungen. I cirka 15 år har jag längtat efter att få återuppleva ällingkläckning. Idag fick 6 av dem flytta ut i sin bur, där de kommer att få bo så länge som möjligt. Två ligger kvar i kläckaren, den ena verkar dock lite hängig, så vi får se om den piggnar till nu när det ändå inte är så trångt. Ett av äggen kläcks nog inom en timme och det är sprickor i ett par till. 

Under gårdagen visade också Estelle att det var dags för hennes bebisar att möta omvärlden. Hon blevväldigt orolig, när vi lämnade henne, även om det bara var korta stunder.därför turades vi om att sitta med henne, men Siri satt hos henne mest. Så länge jag har haft födande katter, så har de velat ha oss människor vid sin sida och därför kändes det nästintill självklart att det skulle bli så även med Estelle. Micke trodde oss inte riktigt, fast han vet hur det gick till när Luna fick sina två kullar. Han menade att Estelle är för mycket "riktig" katt, som fångade en jättestor mus bara timmar innan ungarna kom, till skillnad från mamma Luna och brodern Atlas. Luna skulle aldrig befatta sig med sådana äckliga (o)vanor och Atlas vill hellre lägga energin på att äta och vila på maten. Men så blev det alltså inte med Estelle - självklart skulle familjen vara med! Under natten födde hon till slut fyra jämstora kattungar och lyckan är total här hemma. Spelar ingen roll hur ofta vi får närvara vid födslar eller kläckningar - det känns lika fantastiskt varje gång. Det får en verkligen att känna ödmjukhet mot världen och en total beundran för Moder Jord.

Micke kom hem med en svår ischias och har beställt tid hos en kiropraktor tills imorgon. Han låg mest hela dagen igår och det hade inte hundarna inte alls något emot. De tyckte tvärtom att det var mysigt att ligga med Pappa Bäst i sängen och vi andra fick därmed mer tid att vara med födande katt och titta på kläckning av ällingar. Jag hade själv ingen bra dag igår. Kramperna i magen återkom, så det var skönt att bara vara. Men jag tycker alltid att det är så tråkigt, när jag inte orkar med långpromenader med hundarna. Eller träna mage och armar. Jag mår ju bäst när jag kan göra det.

Jag hoppas vi kommer uppdatera bloggen oftare framöver, men risken/chansen är kanske inte så stor. Vi kommer sitta bland ällingar och kattungar och bara leva i nuet. Önskar ni alla kunde vara med oss.

Lev väl och vaccinera er ni som får

Instruktörsutbildning!

Det är inte ofta som jag skryter över mig själv, men nu tänker jag banne mig göra det! I tisdags gjorde jag klart den teoretiska och webbaserade delen i utbildningen för att bli HLR-instruktör (HLR-vuxen och HLR-barn). På måndag den 3/5 ska jag göra den praktiska delen och då även (förhoppningsvis) bli en diplomerad HLR-intruktör, with license to teach people how to save lifes.

I usually don't brag about things that I do. But I'm sure as hell gonna do that now! Last Tuesday I past the theoretic and webbased part of the instructor class I'm taking, to become a licensed CPR-instructor. And on Monday it's time for the pratical part of the class, and at the end of that day I'll (hopefully) have license to teach people how to save lifes.

Bark on!

210424 - Det är födelsedag i Arken. Urmodern fyller 48 år och firas så klart. I födelsedagspresent (från sig själv, Thomsen och mig) fick hon hämta en tre årig Phalène-tik.

We are celebrating Marianne who turns 48 years old today. As a birthday present (from herself, Thomsen and me) she got a 3-year old Phalène-bitch.

Thomesen och Marianne, -20

Marianne, -16

Marianne, -09

Bark on!

2120423 - Vi välkomnar våra nya läsare från Belgien och Spanien laughing

We say Welcome to our new readers from Belgium and Spain laughing

Bark on!

210415 Bröd, kycklingar och äntligen vår

I veckan provade jag att baka ett bröd från BellyBalance, som är appen jag använder mig av sedan jag började ana att jag har IBS. Det här receptet heter Durrabröd, men jag kände för att exprimentera. Istället för ljus sirap använde jag samma mängd honung och det gör jag med all sötning av bröddegar. Eftersom jag använde ett helt paktet jäst, så blev det så mycket som 15 dl degvätska och då räckte inte durramjölet. Därför tillsatte jag även teff-, ris- och dinkelmjöl. Jag tillsatte även linfrön och solroskärnor. Efter första 2-timmars jäsningen var degen väldigt kladdig, men jag orkade inte stå och knåda in någon mer mjöl. En 1/3 av degen hamnade i en smörad form och resten i en jäskorg. Efter lite mer jäsning, så var det äntligen dags för gräddning. I botten på ugnen ställde jag in en form med lite vatten. Sen själpte jag upp degen från jäskorgen. Det i formen fick vara kvar. Det färdiga brödet blev utan tvekan det godaste bröd jag någonsin bakat. Nu har jag pga exprimentet inga exakta mått på mängden av de olika degsorterna, men jag hoppas att jag kan återskapa brödet nästa vecka och i så fall kommer jag dela av mig av receptet.

Under natten till idag fick vår dvärgkochinhöna Hera äntligen lite kycklingar. Det är något speciellt när höns får kycklingar. Just dv.kochin är bland de ömmaste av mödrar och så stolta över sina små telingar att man inte kan undgå att känna likadant. Jag tror inte det finns bättre mammor än höns och katter. Just Hera har dels legat på ett par egna ägg, men också fungerat som surrogatmamma åt lite andra ägg. Än så länge har det kläckts fem uröta dvärgkocin, men jag hoppas så på ett par arucana och ett par bramha. Får se om vi har turen på vår sida.

Tillsammans med kycklingar kom äntligen årets första riktiga vårdag. Det var så underbart att kunna få sitta ute en stund bland hundar, katter, kaninungar, höns och ankor. När jag satt där i den varma vårsolen, så tänkte jag att det är det här är något vi alla så länge har väntat på - både människorna och djuren här i Arken. Det är stunder som dessa, som gör att vi stått ut i mörker, regn, tjocka lager snö och blåst. Det är stunder som dessa, som gör att vi glömmer omvärlden. Här i Arken finns ingen oro för Covid-19. Vi har det oförskämt bra just nu!

Lev väl och försök att njuta av våren alla ni som kan.

 

 

210412 Koskit, surdeg och fotosession

Ibland är det inte lika trevligt, som vanligt att bo på landet. Ett sådant tillfälle råder i Arken just nu. Den lokala bonden har strött ut koskit på åkern 20 meter från framsidan på vårt hus. Det luktar så starkt att t.o.m. katternas och hundarnas pälsar luktar illa. För att inte tala om våra egna kläder och hår. Eftersom det också har blåst och husets fönster är rätt så otäta, så har en svag doft av kobajs också infunnit sig inne i huset. Inte alls särskilt trevligt...

Förra veckan satte jag en surdeg med grunden av dinkelmjöl. Jag har troligtvis inte Celiaki, men ändå reagerar jag på gluten och det har med min IBS att göra. Därför fungerar det att utesluta alla recept med vete-, råg- och kornmjöl med dinkelmjöl (också kallat Spelt). I vissa kakor ersätter jag vanligt mjöl med mandelmjöl och tillsätter ibland ris- och/eller bananmjöl i andra recept. Både Sandra och jag gillar att exprementera. Det blir oftast jättegott, men svårigheten är inte bara att utesluta vanliga mjölsorter. Nä, vi lagar mat och bakar efter Viktväktarna, så det svåra är hur man sötar jäsdegar och bakverk. Jag har inte vågat prova de sötningsmedel vi hade innan, eftersom många med IBS reagerar på det (det gäller mest sötningsformer som slutar på -ol, så sockerfri läsk och saft går bra). I bröd är det rätt enkelt. Där ersätter jag bara med honung, för i det här huset bakar jag vårt bröd, Sandra bakar dock fantastiska scones och kakor. Siri bakar heller inte jäsdegar.

Men hur gick det med surdegen? Jo, den blev väldigt bra och är numera döpt till Sune. Igår bakade jag första gången på den och då blev det frallor, som fick kalljäsa i kylen över natten. De blev riktigt goda, men jäste lite dåligt. Troligvis knådade jag för kraftigt, så på fredag ska jag baka surdegsbröd. Det är nog lättare för en nybörjare som jag.

Men innan dess tänkte jag baka Havrebullar, som jag gör på en sorts gröt av glutenfria havregryn, laktosfri mjölk och/eller mandeldryck, samt smör. De blir otroligt goda och dessa har jag bakat i åratal, men numera är de såklart anpassade för att passa min mage.

Igår tog vi foton på våra urgulliga kaninungar. Vi har på något vis förträngt att de är leveransklara i helgen och har inte skrivit så mycket om dem, förutom det lilla som redan finns här på hemsidan och Facebook. På Fb ligger bilderna på dem redan, men hit till hemsidan kommer de inte förrän Sandra lägger upp bilderna. Jag tycker att hemsidans mall är rätt knepig och jag har inte tålamod med att lägga upp bilder, även om jag har lagt upp många av bilderna här. Det är mycket enklare att säga åt Sandra att göra det. Jag har ju dock lovat att uppdatera vår blogg oftare än jag bevisligen gör nu, eftersom hon numera jobbar heltid, så i och med det borde jag göra det själv...Troligtvis blir det hon ändå...

Lev väl och tala om för era kära att ni uppskattar dem.

 

210406 - Vi har nått en ny milstolpe! Vi säger Tack till våra trogna läsare laughing 12 000 sidvisningar.

We have reached a new milestone! We say Thank you to our loyal readers laughing 12 000 page views.



Bark on!

210405 - Dvärgkochin och Flytt!

Eftersom att den förra kläckningsmaskinen inte fungerade fick vi endast fyra kycklingar, vilket ha gjort att morsan och jag har blivit bebisgalna! Lösningen.!? Jo, en tur till våra kära och underbara räddare-i-nöden Carmen laughing hon är expert inom Dvärgkochin genetik och, precis som vi, helt förälskad i sina djur. Soulmates! Tanke var att vi skulle komma hem med 3-4 kycklingar... men det slutade med att vi lämnade Degerö hönsgård med 9 stycken små bebisar.

Under eftermiddagen flyttade vi omkring på våra kaniner för att ge plats till de kommande Dvärgkochin-grupperna. Fanta bor ute med hennes fem ungar, Qross bor fortfarnade ute och fick nu sällskap av Halvan. Jimpojken bor fortfarande inomhus (vår gosekanin), men istället för att bo själv på övervåningen bor han nu i vardagsrummet.

Fjosok kommer få behålla sina pullor, och bo i hönshuset tillsammans med Carl-Gustav och hans pullor. Oscar har kvar hans tre pullor och bor nu med Rutger (Brorsan!) och hans tre pullor. När kycklingarna blivit lite äldre kommer vi dela in dem i tre olika grupper, på 4-5 individer i varje.

Bark on!

210404 - Äggkläckare och Ällingar!

Efter att vår inköpta äggkläckningsmaskin slutade fungera (köpt begangnad från en privatperson) köpte morsan och jag en ny. I den nya kläckaren ligger det nu ägg från vår Häggkvist i Ankazar. Ällingarna kommer därmed bli Svensk gul anka eller en blandning av Svensk gul anka och Svensk blå anka (och nej... det betyder inte att ällingar blir 50% av den ena eller den andra, och det betyder heller inte att de små blir Svensk grön anka (för den rasen finns inte ens)). De kommer kläckas om ca 28 dygn.

Hatcher and Ducklings!

Because the hatcher we bought a while back (used) stopped working we had to buy a new one (a brand new one!). And so in 28 days we will have ducklings from Häggkvist, Ankazar. We are so egcited kiss

Bark on!

210403 - Skåneresa!

Vi tog vårt pick och pack för att tillbringa en heldag i Skåne. Vädret var perfekt och våra hundar skötte super bra i vandringslederna kring Stenshuvud. Människornas matsäck bestod av hemmagjord räktårta à la Viktväktarna.

We spend a day in the beautiful landscape of Skåne. We went on a small hike above the sea in a sunny weather.

Bark on!

210324 - Vi säger grattis till Arkens förstfödda. Sandra fyller 29 år idag. Hon firar dagen med att jobba från 07:30-16:30, men hon får middagen tillagad av Siri.

We say Happy Birthday to Sandra who turns 29 today. She spends her day working and to get served dinner on the table by Siri.

210321 - Igår fick Vercino's Ark besök från ett par som är i jakt efter en ung kanin, då deras gick bort för ett tag sedan. De blev intresserade av våra Madagaskar och Madagaskar med mantel, och vill ha en hane, men eftersom att det är för tidigt att säga könen på de små så är det tur att de inte blev förälskade i bara en enda unge. Men ungarna är som sötast just nu så det är svårare att Inte kära ner sig i alla de små liven laughing.

We had a visit from a couple in search of a young, male bunnie. They fell in love with our brown and brown/white laughing. The bunnies are to small for us to really know what gender they are. We'll know in a month or so.

Bark on!

210320 - Lördag och Let's Dance!

Kycklingarna fyller 7 dagar och kaninungarna 4 veckor. Tiden går fort när man har kul! Ikväll är det första avsnittet av Let's Dance och gissa vem morsan och Ankazar kommer heja på.!? Ni gissade rätt. Det är så klart Häggkvist (Carola).

Saturday and Let's Dance!

The chicks turn 7 days och the bunnies 4 weeks. Times moves fast when you're having fun! Tonight is the first episode of the swedish dance contest; Let's Dance. And quess who my mum and Ankazar har gonna vote for.!? You guessed it. Of course it's Häggkvist (Carola).

Bark on!

210314 - Pi-dagen och Foton!

Vi säger Grattis till alla våra läsare på Pi-dagen (3,14). Med påsken runt knuten pasade vi på att ta lite fina foton på våra kycklingar (ett dygn gamla) och kaninungar (tre veckor och en dag gamla). Varje gång vi ska ta lite finare bilder har vi glömt hur jobbigt det är att fotografera djur. Det är tur att det inte sker hela tiden. Vi slängde ner ankägg i kläckaren idag också så om ca 28 dygn kommer Vercino's Ark få lite ällingar.

Happy Pi-day (3,14) to all of you readers out there in the world. With Easter just around the corner we used the few hours of light to take new pictures of our chickens (one day old) and the baby rabbits (three weeks and one day old). Every time we are trying to take pictures of our pets we totally forget how exhausting it is, thank God that we don't have to do that so often. We put duckeggs in the hatcher/incubator which means that in 28 days the Ark of Vercino will have ducklings.

Bark on!

210314 - Vi välkomnar våra nya läsare i Kanada, Polen, Frankrike, Singapore och Sydkorea laughing

We welcome our new readers from Canada, Poland, France, Singapore and South korea laughing

Bark on!

210313 - Final i Melodifestivalen!

Idag är Dagen då det händer. Det är final i Mello och vi håller tummarna för att inte Tusse ska vinna. Vi bunkrade upp med chips och Jordnötsringar och satt spända på resultatet. Tyvärr gick inte som vi hoppades... Tusse vann och när han skulle göra om sitt bidrag hoppade vi över till Youtube och tittade på Lynda Woodruff istället. Sarah Dawn Finer gör den rollen så himla bra och vi kan inte låta bli att skratta åt henne. Lynda är bara bäst alltså. Vi lyssnade även på ESC:s bästa låt genom tiderna aka Euphoria av Loreen. Så även om Mello nu är slut och slutade med att fel låt vann så blev inte kvällen så tokig ändå.

The final!

Today is The Day. It's the finals and we are crossing our fingers and hope that Tusse doesn't win. We sat exited for the results. Sadly Tusse won. And when he was gonna sing his song a second time we changed to Youtube and watch Lynda Woodruff instead. Sarah Dawn Finer is amazing in this role. We all love her. We also listened to the best song in the entire ESC aka Euphoria by Lorren. So even if the Swedish Song Contest is over and done, and that the wrong song won, the evening didn't end that badly.

Bark on!

210312 - Finbesök och kläckning!

Idag är det som vår Lillejul, dan före Doppare dan, kvällen före Julafton. Ja ni fattar vinken. Det är kvällen före Mellofinalen (hoppas bara att rätt låt vinner) och vi är supertaggade. Helgen till ära kommer Bradley hela vägen från Öland för att titta på finalen med oss. Bradley träffade jag (Sandra) när vi började arbeta på samma arbetsplats, Kosta Julmarknad -19. Vi klickade direkt och förälskade oss i varandra när vi båda fick reda på hur mycket vi älskade Mello och ESC (måste bara påpeka att han både är gay och född -97). Under dygnet kläcktes det fram (tyvärr och bara) fyra kycklingar, men tack och lov att dem är pigga och starka.

Vistitor and hatching!

Today is The Day. Okey, not really. It's the day before The Day. Tomorrow is the final in the Swedish Song Contest (hopefully the right song wins) and we are so psyched. We also had a family friend over from Öland, Bradley. I (Sandra) meet him when we started the same job back in -19, Christmas Market in Kosta. We immediately hitted off and fell deeper in love when we learned that we both are crazy in Swedish Song Contest and ESC (though he is both gay and born in -97). Our chickens stared hatching but sadly only four hatched, thankfully they are active and healty.

Bark on!

210307 - Mellomys och spelkväll!

Ikväll var det Andra Chansen i Melodifestivalen och alla våra bidrag vi vill se i finalen gick vidare. Efter det satte vi oss vid köksbordet och spelade "Med andra ord" och Luna var med.

Tonight we watched "Andra Chansen" (Second chance) in 'Melodifestivalen' (Swedish song contest) and all the songs we wanted to see in the finals advanced. After that we sat down at the kitchen-table and played a game called "Med andra ord" (With other words).

Bark on!

210306 - Alltså kolla in nosen sååå söt <3

Such a cute little nose <3

Bark on!

210305 - Luna fyller 4 år idag. Grattis till Mamma Katt laughing

Luna turns 4 years today. Happy Birthday to Mama Cat laughing

210304 - Första bilderna på kaninungarna. Första dagen de har börjat öppna ögonen. 2 stycken Madagaskar, 2 stycken Madagaskar med mantel och 1 svart. Könen vet vi inte än.

The first pictures of the baby rabbits. This is the first day they've opened their eyes.

210227 - Kaninungarna blir en hel vecka idag. 5 jättefula, men perfekta ungar.

The baby rabbits turn seven days day. 5 ugly but perfect babies.

Bark on!

210220 - Idag föddes F-kullen. Fantas och Qross' ungar kom under natten. Fanta skötte sig perfekt och hon är en superduktig mamma åt sina små.

Today the F-litter was born. The little ones are from Fanta and Qross.

Bark on!

210217 - Vi hade ju köpt en äggkläckninsmaskin för ett tag sen och idag fick vi äntligen använda den. 21 ägg (Brahma, Dvärgkochin och Värphybrid/Dvärgkochin) och nu håller vi tummarna för många kycklingar.

As you know we bought an incubator and today we finally put it to use. We put in 21 eggs and now we cross our fingers and hope for many chickens.

Bark on!

210214 - Alla Hjärtans dag!

Vi fick en Valentinesday-hälsning från Sally (Atlas' kullsyster) med familj. Hon är verkligen lik sin mamma Luna, som i sin tur är lik sin mamma <3

Valentinesday!

We got a Valentinesday-greeting from Sally (Atlas' litter-sister) with family. She is a real beauty just like her mom Luna, who in return is just as beautiful like her mother <3


Bark on!

210213 - Lördagen den 13:de!

Det händer egentligen inte så mycket i Arken nuförtiden. Det är fortfarande en massa snö ut och kallt som bara den. Ankorna är bara ute några timmar innan de vaggar in i sitt bås för att värma sig. Hönsen börjar bo in sig i deras nya grupper, även om Rutger fortfarande kastar en del arga blickar åt mitt håll (han är tjurig över att jag delade på honom och hans brorsa Oscar). Jag säger gång på gång att de bor vägg i vägg och därmed både kan se och höra varandra fortfarande, men det är tydligen inte gott nog åt Lord Rutger.

Vi har börjat samla ihop ägg från Dvärgkochina och vi tänkte lägga dem i kläckaren när vi köpt hem Brahma-ägg (i färgerna Blått, Svart och Spättat). Vi längtar sååååå efter kyckling och bebisar. Apropå bebisar så är Fanta dräktig!!!! Vi har beräknat att hon föder den 17/2, alltså på onsdag. Hon är så pass tjock att hon inte längre kan ligga på mage utan att köra ut bakbenen åt sidan smile som vi längtar efter Fanta och Qross bebisar.

Förutom rasrena och färgrena avelsägg till vår Blåa Brahma-grupp och Dvärgkochin-grupper är vi även på jakt efter en-två hona/or för att utöka vår Frasse avel. Morsan och jag är lite oense över hur gammal/gamla honan/orna ska vara. Jag vill ha en något äldre som vi kan ta en kull på rätt så omgående, medan hon vill ha en bebis som vi kan få tam. Mitt motargument är att vi lycktas få alla våra djur tama, oavsett hur gamla de varit när vi köpt in dem. Vilket hon håller med om. Vi har även kommit överrens om att vi inte vill ha några vitörade eler svartörade flickor och inte heller från en linje med japantecknat eller viltfärger bakom sig. Vi vill fortfarande ha en enkel uppfödning där vi, med nästan 100 % säkerhet, vet exakt vilka färger vi kan vänta oss i varje kull. Dessutom är varken svartörade eller vitörade godkända ännu, och vi vill ju köra rasren avel på alla våra djur.

Andra deltävlingen i Mello är det ikväll!!! Yippie

Saturday the 13th!

Nothing much is happening in the Ark at the moment. It's still cold and the ground is covered with a thick coat of snow.

We've started to collect eggs från our Pekin Bantam-group and we are on a waiting list for eggs for our Blue Brahma-group.

Oh! Yeay... Fanta is pregnant! We are sooooo looking forward to Fanta and Qross babies. They are due to the 17th (wednesday).

Bark on!

210210 - Gothika blir fem månader idag <3

Gothika turns five months today <3

Bark on!

210206 Topaz, Björkman och AIP

I tisdags var vi på "vår" djurklinik och hälsotestade Topaz, vars hjärta och patella blev utan anmärkning, så nu väntar bara ögonlysning. Om det blir utställlningar kommer vi att vara där. Till dess kommer jag och han vara på hundkurs, så han blir trygg med andra hundar, utan att ha sin egen flock med sig överallt.

Ikväll är det dags för första deltävlingen i Melodifestivalen (som jag och Sandra har längtat) och vad passar bättre än att då prata lite om vår egen Björkman? Som en del av er vet, så flyttade Björkman in här, när han var bara två dagar gammal. Han var då alldeles för liten för att möta våra andra ankor och det tog 10 dagar innan vi kunde köpa två ällingar till, som han kunde leka med och som kunde lära honom att han är en anka. Under dessa ensammma dagar hann han bli väldigt präglad på oss människor, hundarna, katterna och kaninerna. Främst då vår kaninunge Halvan, som också växte upp ensam.

Björkman är fortfarande extra glad, när någon av oss är ute. Han själv är alltid första fram av ankorna för att hälsa och ibland ser han lite ledsen ut, när vi går in igen (jag längtar efter vår, så vi kan spendera mer tid mer alla våra djur). Björkman leker gärna med hundarna (främst Topaz och Gothika) och katterna. Och givetvis oss människor. Behöver jag säga att han är en av favoriterna här hemma och han älskas av alla. Och han älskar tillbaka med hela sin kropp och själ.

Hur går det för mig med AIP kanske ni ivrigt vill ha svar på? För er så kan jag upplysa er om att det framåt. Men jag har blivit sugen på saker, som jag inte ens tycker om, bland annat falukorv. Det är svårt att laga mat till familjen och sedan se dem äta det. Deras mat ser så mycket godare ut och är det också. Det är fortfarande svårt för mig att äta utan att bli illamående. Jag har märkt att det är lättare om jag bara håller mig till nöt- eller kycklingfärs, istället för till exempel kycklingfilé. Saknar peppar, chili, tomater, paprika så in i den. Min mage är inte något bättre alls, men min eksem på fingrarna har försvunnit. Jag tycker det är jättesvårt att tycka om merparten av recepten, som jag har provat. Som en framtida belöning, så kommer jag att i slutet av mars, unna mig mitt livs första manikyr. Att jag väljer slutet av mars beror helt enkelt på att då är våren på väg på riktigt och att säsongen att röra sig utomhus utan vantar inleds.

Idag ska jag göra en sötpotatisgratäng med kycklingfärs och vitlök, som jag tycker är riktigt god. Till kvällen blir det tortilla med tapanade och räkor. Jag ska även göra en limepaj. Är det melodifestival, så är det. Jag skulle vilja hinna baka frallor också, men idag är inte heller någon bra dag...så jag tror inte att jag orkar. 

Sandra och jag har antagit en utmaning och eftersom vi är lika envisa båda två, så vet jag att vi kommer klara det (idag är det dag 6). Vi har enats om att inte just nu tala om vad det är, men ge er till tåls. Det är här allt kommer att avslöjas, så håll ögonen öppna.

Lev väl och ta hand om varandra.

210201 - Nu säger vi även välkommen till United Kingdom. smile

Now we say welcome to our readers in UK. smile

Bark on!

210131 - Vi köpte en äggkläckningsmaskin idag. ÄNTLIGEN! Så nu är vi på äggjakt.

Today we bought an incubator. FINALY! So now we're on an egghunt.

Bark on!

210130 - Flyttdag!

Idag flyttade Fanta in i huset. Qross tog hennes bås och Oscar tillsammans med Silvia, Kristina och Victoria (Blå Brahma) flyttade in i det båset. Fjosok med alla hans sex pullor (Dvärgkochin) flyttade in till Carl-Gustav och Freja, Saga och Heliga Birgitta. Rutger och hans tre pullor Regina, Renate och Ruth (Blå/röda Araucana) flyttade in där Fjosok och comp bodde innan. Vilket betyder att om tre veckor så får vi både rasrena och färgrena ägg. Jippie!

Movingday!

We moved around our pets today. Fanta moved in to the house and Qross took her booth. Now Oscar lives with his wives Silvia, Kristina och Victora. Carl-Gustav with his wives Freja, Saga and Birgitta now lives with Fjosok and his six hens. Rutger lives with his wives Regina, Renate and Ruth. Which means that in tre weeks we will have pure-bred and pure-colored (if that is a thing in english?) eggs.

Bark on!

210125 - Gothika och jag gick på vår andra valpkurs idag. Hon börjar tuffa till sig lite nu och vågade visa att hon faktiskt kan lite saker. Dock är det fortfarande läskigt med andra hundar och de varma elementen är bäst. tongue-out den underbart knäppa individ.

Gothika and I had our second lesson in "puppytraing" today. She is getting more hard-nosed but the other dogs are still very scary tongue-out she is a weird and wonderful individual.

Bark on!

210124 - Familjen, som är Vercino's Ark, säger välkomna till läsare från Kazakstan <3

We, the family that is Vercino's Ark, say welcome to our new readers från Kazakstan <3

Bark on!

210124 - Parning och planerad kull!

Den 20/12-20 satte vi ihop Fanta och Qross, och planerad att få en kull runt den 18/1-21. Men så blev det inte. Naturen ville inte. Så i onsdags, den 20/1 satte vi ihop dem igen. Nu håller vi tummarna för att det blir kaninungar den här gången. innocentlaughing

On the 20th of Dec -20 we put Fanta and Qross together, and planed to have babies on the 18th of Jan -21. But since that didn't happened we put them together again this wednesday (20/1-21). Now we cross our fingers (and toes) and hopes that ugly, naked rabbitbabies will be born on the 17th of Feb. innocentlaughing

Bark on!

210123 - Topaz, AIP och min pågående otrohet.

I torsdags fyllde min älskade Topaz ett år. Han är utan tvekan bland det bästa, som har hänt mig. Känns ödesbestämt att det skulle bli han och jag och just nu under denna delen av mitt liv, när jag mått så dåligt. Han är mig alltid nära och vår bästa stund på dagen är när vi får gosa ner oss i sängen om kvällarna. Jag förundras av hur vänligt majestätisk han ofta kan se ut. Som om han ser in i människornas själar och nådigt godkänner oss i hans närhet. Han ligger då med frambenen i kors och tittar på sin omgivning med sina mörka, milda ögon och med högt huvud, så han får en rest och adlig hållning. Då är han utan tvekan Arkens konung. Topaz är en genomsnäll individ och han är vänlig mot alla djur. Inte konstigt att han blev Helsingborgs maskot under sin behandling där. Det bästa han vet att äta är vispgrädde och givetvis stod det på dagens meny. Alla hundarna mumsade för glatta livet och just då är min pojk inte särskilt majestätisk:) Han älskas av oss alla här i Arken och av sin uppfödare Anne-Marie så klart.

För en vecka sedan började jag med Autoimmun kost (AIP) i ett försök att bli bättre i kroppen och smärtfri i magen. Det känns som det här är det enda sättet och jag tänker hålla på i minst 90 dagar. Det har varit enklare än jag trodde det skulle vara att sluta med Pepsi Max (som jag druckit dagligen i över 20 år), kolsyrat vatten och kaffe. Det sistnämnda brukade jag dock bara dricka en gång om dagen. Givetvis fick jag sprängande huvudvärk de första dagarna, men jag bet ihop. Det svåraste den här veckan var när flickorna skulle äta ICAs kycklingchorizo, som vi serverar tillsammans med spagetti och hemmagjord tomatsås. Korven skär vi i slantar och kryddar extra med curry. En av de bästa maträtterna jag vet. Åh, så gott det luktade och det var SÅ nära att jag tog en liten skiva. Men jag stod emot och jag var otroligt stolt över mig själv sedan.

Det svåraste har varit att äta varierat. Det har blivit mest smoothies och det har gått rätt så bra, eftersom jag har mått illa de sista veckorna och då har det känts som om jag bara tuggar och tuggar, men inte vågar svälja. Men i natt kom bakslaget och det med besked. Min magkatarr, som jag har haft sedan 20-års åldern från och till, men som jag nu har mycket oftare än tidigare nu när hela mag- och tarmsystemet spökar. Magkatarren slog därför ilsket bakut och fick att mig förstå att nu måste jag skärpa till mig. Min krånliga mage klarar så klart inte så mycket syra från frukt och bär - det borde jag ha anat. Banan och blåbär fungerar bäst för mig. Bristen på varierad kost kommer dock minska nu, eftersom jag igår fick hem mina varor från Bodystore och kunde fylla på mitt tomma AIP skafferi. På inköpslistan kvarstår kokbanan (finns inte i Åseda) bjäst och jordmandelmjöl samt ett par kokböcker. Jag återkommer med bokrecensioner. Det jag har saknat mest (förutom Pepsi Max) är utan tvekan färg och smak. På icke godkända matvaror ingår alla sorters peppar och annnan krydda som curry och paprikakrydda. Maten smakar därför enligt mig ingenting. Jag får använda havssalt, örter och kanel, men det är också allt...Får heller inte äta paprika, chili eller tomat, så än så länge har maten sett rätt tråkig ut. Jag tror (vet) dock att i takt med att jag lär mig mer om AIP, så kommer säkert andra smaker fram och det är spännande bara det. Det bästa med veckan har abosolut varit att få äta avocado.

Hur var det då med min otrohet, som min käre sambo faktiskt godkänner? Jo, i och med mitt inträde i AIP världen, så fick jag vända ryggen åt mitt livslånga Viktväktare-tänk och filosofin med fettfattig kost och att all mat är ok att äta i lagom mängd. AIP är så långt från VV, som man kan komma och det är det som gjort att jag har kunnat frossa i avocado (det är alldeles för mycket points i det som VV). Nu har jag gått ur VV-grupperna på FB och sagt upp mitt medlemsskap och då känner jag mig otrogen och liksom tom. Som om jag vände de mina ryggen och bara struntade i dem. Jag är inte bara otrogen mot VV: jag kommer dessutom att behöva börja handla mer på Willys för de har många av varorna jag behöver ha och det är också något jag aldrig gör. Jag gillar ICAs varor, men det var ju i och för sig i mitt "förra" liv som VV. Allt tar slut någon dag på ett eller annat sätt.

Och med den trista inställningen avslutar jag dagens text och som ni förstår kommer bloggen (och därför också ni, kära läsare) att få följa min kamp/vinst med AIP, men som vanligt kommer bloggen så klart också fortsättningsvis att mest handla om djuren. Utan dom, ingen Ark.

Lev väl och ta hand om varandra

210116 - Snö, snö och lite mer snö!

Just nu är det en halv meter snö på baksidan. Tempertauren ligger på -10 grader eller kallare. Så summan av kardemumman är att våra höns inte går ut överhuvudtaget. Vi vet ärligt talat inte om Fanta är dräktig eller inte. Vi ger henne till på tisdag innan Qross släpps in till henne igen. Vissa dagar har hon verkat väldigt på-tjocken och andra dagar not so much. Men idag på morgonen hade hennes beteende helt ändrats. Från att vara världens gosig. När jag kom in i hennes bås sprang hon iväg och gömde sig och fortsatte banka med foten.

There's at least a half meter of snow in our backyard. The temperature is -10 celius or colder. Which means that our ducks are the only ones outside. The others are staying indoors and refuses to even look at the door.

Bark on!

210111 - Valpkurs!

Under måndagkvällen mellan 18:00-19:30 var jag och Gothika på hennes första valpkurs. Enligt Monstret så är allt nytt farligt och överst på den listan ligger tydligen andra hundar, som inte ens tittade åt hennes håll. Att krypa in under en presening, att gå på ett kompostnät och hoppa ned i ett badbollshav var inga problem. Men så fort kursledaren eller någon av de andra sex hundarna kom i närheten då var hon tvungen att skälla och morra. Vilket gjorde att hon inte hade tid att visa att hon redan kunde i stort sett alla övningar som valparna lärde sig. Men hon skärpte sig mot slutet och då bestämde jag mig för att sluta övningarna och bara träna passiv träning. Läxan till nästa gång (om två veckor) är att fortsätta öva på de övningarna valparna lärde sig under lektionen; Sitt, Ligg, Kontakt med handen och ett nytt trick. Hon kan ju redan Dansa så jag funderar på att lära henne Prata/Skall, men tanke på att hon hela tiden låter.

During the evening today Gothika and I went to her first traininglesson. The teacher and the other dogs were terrefying and had to be barked and growled at which ment she didn't have time too listen to me. After an hour she relaxed and started listening to my commands. That's when I ended the exercises and started with passive training (a form of trainging where the dog have to sitt or lay still, usaully the hardest exercise for puppies). Our homework for next time time (in two weeks) is to practice on: Sit, Lie down, Hand to nose contact and a new trick (that the puppy doesn't already know). I'm not sure what trick I want to teach her, probably Speak or Bark sense she always mutters (like an old man). Always mutters!

Bark on!

210110 - Vinterland!

Ankorna hoppar ut ur båset som vanligt. Men hönsen vägrar att gå ut och stannar inne istället. Ankazar tycker helt klart att hönsen är tråkiga , men istället för att tjura går de in i hönsbåsen och säger "Hej.". Sedan går de till poolen och tar sig ett dopp eller två, men de har alltid tid att hälsa på hundarna och oss så fort altandörren öppnas.

Bark on!

210109 - Två och fyra månader!

Idag är ingen vanlig dag heller. Vår alldeles egna Gothika fyller fyra månader idag och samtidigt firar vi två härliga månader med henne <3 underbara och jobbiga valp wink vi älskar henne så.

Today is not an ordinary day either. 'Cause our very own Gothika turns four months and at the same time we celebrate two monts with her <3 she is wonderful puppy and also a huge pain in the ass wink we love her so.

Bark on!

210108 - Promenad i snön!

Vinterkläder och täcken på så begav sig Thomsen, morsan, jag och alla hundarna ut på en promenad i vårt vackra vinterland. Vi har fått en hel del snö under de senaste tre dagarna och vi njöt av att det äntligen var uppehåll. Och självklart tog vi bilder wink

We took a walk in the snow with the dogs today. After three days with constant snowfall, our grey world have finally turned white! And naturally we took pictures wink

Bark on!

210105 - Jim två år!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Jims födelsedag. Hurra hurra hurra! Kaninpappan fyller två år idag och det firas självklart. Alla djuren fick var sitt salladshuvud till kvällsmat. Vilket, förutom av Jim, uppskattades enormt av Saga (Plymouthhöna).

Jim har snart bott hos oss i ett år. Vi är hans fjärde hem under hans två-åriga liv, men här ska han stanna. När han kom hit var han rädd och tryckte sig mot väggarna. I hans senaste hem bodde han med många andra frassar i en ladugård och, så vitt vi vet, aldrig varit inomhus. Vi hörde berättelser om hanar som kissade överallt och som bet sönder saker här och var om de var inomhus. Så vi var beredda på att ändå behöva ha honom utomhus. Men tji fick vi. För helt på egen hand blev han rumsren! Okej, inte Helt på egen hand, vi hade faktiskt ställt ut kattlådor med halmpellets och lagt lite av hans eget bajs i lådorna, för att han skulle vta vart toaletten var. Men ändå, det är inte alltid att det fungerar (ta Qross till exempel).

Vi hade planerat att använda honom till Joyce, Pepsi och Fanta nu under januari. Men i och med att våra honor har försvunnit blev ju Fanta parad med Qross istället. Förhoppningen är att vi kan köpa in en/ett par hona/or som han kan para sig med, men vi stressar inte. För han ska ingenstans.


Ingenting är gott nog för den här underbara killen. Våran Jim, Jimmie, Jimbo, Jim-pojken... kärt barn har många namn!

Our beloved bunnydaddy turns two today! Happy birthday to him. He was practically wild when he moved here. Was are also his fourth home in his short life. But here he will stay and live out the rest of his years.

Bark on!

210104 - Bästa vs sämsta, öron och att vara eller inte vara.

Årets bästa dag (än så länge) blev det idag eftersom att jag bara hade lite "lagom" ont i magen och därför kunde ta vovvisarna på en lång promenad. Bara Gothika fick hålla sig hemma (och fick tugga ben då tänderna kliar på henne). Det är första gången på ett par veckor, som det bara var hundarna och jag på promenad - och som vi njöt. Att det snöade och var ett par minus fulländade promenaden.

Årets sämsta för den här dagen (än så länge) var att batteriet till hörlurarna laddades ur, när vi bara kommit halvvägs. Just det där med hög musik under promenader, när jag går utan mänskligt sällskap, är ett måste. Rytmen får mig att streta på, så att jag kan gå längre, utan att uppmärksamma min värk alltför mycket. Kanske (läs troligtvis) kommer värken att göra sig mer påmind i kväll, men just där och då, kan jag nästan låtsas att jag är som tiden innan jag blev kroniker -09.

Men hur var det där med öronen? ja, som ni ser på bilden har ju Gothika inte riktigt bestämt sig om hon vill vara Phalené eller Papillon. Vi får väl se vad hon slutligen bestämmer sig för.

När det gäller vårt "öronbarn" Felicita, så märker vi alla att hon troligtvis har fått en hörsel-nedsättning pga alla problem med sina öron. Det är numera ett år sedan sist och det är vi alla tacksamma för, även hon själv. Ibland beror det helt klart på selektiv hörsel, men lika ofta är det inte det. Därför har jag börjat att kommunicera med henne med kroppsspråk och det fungerar riktigt bra. Det fungerar även på promenaderna och jag ser att Felicita förlitar sig på sin syn och att hon mest hela tiden sneglar lite åt mitt håll. Ju fler ur familjens tvåbenta, som är med på promenadarna, desto större kontakt söker hon. Felicita är ju ändå en vallare och vill ju veta var familjen är. Men är det bara jag på promenaden blir hon lite "slarvig" i sin vallinstikt - det är ju bara mig hon behöver hålla reda på och hon vet ju var jag är. Men i de fall hon inte varken ser eller hör mig, så rycker Jinder ut. Hon visar med sitt kroppsspråk att jag påkallat deras uppmärksamhet och då vallar hon in Felicita. Rätt mäktigt att se, för det är inget vi lärt dem, så det beteendet är helt och hållet deras eget. Fantastiskt!

Sen var det där med hög musik i öronen. Alla hörlurar jag har trillar ur...Ja, jag måtte ha abnormt trånga hörselgångar. I-landsproblem? Ja, men rätt retligt.

Ibland försöker jag mig på det där med selfie. Men till skillanad från alla andra, så ser jag mest konstig ut. Och när jag beklagar mig för familjen och säger att jag ser ut som en kärring, så brukar barnen vara snabba med att säga att jag ju är en kärring. Mix, Pappa Bäst, Thomsen, Micke (kärt barn har många namn:)) ler bara sitt bredaste leende vid dessa tillfällen.



En som däremot är väldigt fotochic är ju vår kille Topaz. Om mobilerna riktas åt hans håll, så kan han vara stilla i minuter och när vi säger till honom att nu är vi klara, så kan han närmast se förnärmad ut. Han är utan tvekan av kunglig börd (tycker han och jag i alla fall).


Lev väl och ta hand om varandra

210103 - Första promenaden på det nya året!

Morsan, Thomsen och jag tog våra vovvisar på en promenad i vårt (något blöta) vinterland. Förutom att det blev den första promenaden för året var det också Gothikas längsta promenad. Thomsen hade med sig en stegräknare och på den stod det ca 7300 steg när vi kom hem. Men givetvis skuttar valpen längre än så laughing vårt underbara lilla monster.

The first walk of the year!

Marianne, Michael and me took our dogs in our (slightly wet) winter wonderland. It also was Gothikas longest walk. We humans took about 7300 steps, but that is faaaaar from what the dogs took and especially far from what Gothika scampered laughing our cute and beloved little monster.

Brak on!

210101 - Nyårsdagen!

Jag är mer än redo att säga "Farväl!" till 2020. Det har varit ett jälva skit år av flera orsaker: 1. Fick inget fast jobb, inte ens ett jobb som sträckte sig över ett par månader. 2. Vi förlorade allför många djur pga av naturliga orsaker och en del inte så naturliga. Bara de senaste två veckorna har jag blivit av med fyra kaniner och en anka. Jag menar wtf! 3. Covid-19 har ju varit hemskt i sig, men alla inställda utställningar och kurser har ju inte heller varit så roligt. Vi har inte kunnat ställa ut varken hundar, kaniner eller fjäderfän.

Har det hänt någonting bra under året då? Klart det har. Många saker faktiskt. Jag fick Jinder och brist på jobb gjorde att jag kunde spendera all min tid med henne. Alla kycklingar, ällingar och kaninungar vi fött upp under året har också bidragit till att året gått snabbt. Senare kom Gothika (aka Monstret) in i familjen och lyckats få oss att skratta minst en gång om dagen, om inte fler. Jag landade två jobb under året, men vill ju så klart att jag landar ett tillsvidare jobb någonstans.

Vad jag vill ska hända under 2021? 1. Landa ett "rikigt" jobb. Vårdlärare är jag ju bara till vecka 16. Så om någon av er har jobb till mig eller känner någon som söker en hårt arbetande kvinna (utan körkort) så tveka er inte att höra av er till mig. 2. Gå på kurser med Gothika (så att hon kan lära sig veta hut!). 3. Köpa in mer avelsmaterial (en till tik, kaninhonor, Brahmor, Dvärgkochin och Svensk gul/blå anka) och en äggkläckningsmaskin så att vi kan köpa avelsägg. Utöver detta vi jag ju självklart att Covid-19 försvinner och att familjen få vara friska och glada.

Bark on!

 

Michaels tankar om föregående år.

1. Ja, förutom covid-19 i sig, så var det jobbigt att sköta mitt arbete med alla nya regler, som kom till pga pandemin.

2. Det har varit ett lugnt år, men mindre måsten. Det har ju också berott på Coronan, men också av det faktum att vi bara hyr stället där vi bor.

3. Det här året är ju ett år närmare pension:), men skämt åsido, så önskar jag mig en fin sommar och kanske tre veckors semester. Det skulle också vara kul om Covid-19 klingar av, så vi kan åka till Arboga där min släkt finns.

Siris tankar om föregående år och kommande år:

1. Min ågnest, även om den blivit bättre sedan vi flyttade hit och jag slapp bli mobbad.

2. Jag har börjat rida igen och det är jättekul. Stockholmsresan med Mix (Michael) och mamma var kul, men den hade vart ännu roligare om Gröna Lund hade varit öppet. Alla djurbebisar vi har fått har varit mysigt.

3. Det här nya året önskar jag mig ett Nintendo. 

 

Sist, men inte minst kommer då mina tankar.

1. Förutom Corona i sig, så saknar jag utställningar och livet kring det. Varje utställning blir ju som en liten minisemester och det är helt i min smak.

Vi hade tänkt att ha en stor fest i slutet av April med både gamla och nya vänner. Framförallt hade det varit kul att samla singelgruppen från FB. De flesta är ju numera inte singlar och när vi alla träffas, så har vi haft så kul. Hoppas det blir någon sådan fest i år. Likaså ställdes Byafesten in och det hade varit kul att träffa våra grannar på en trevligare basis, än när man man bara ser varandra på avstånd.

Jag har haft ökat ont i magen under förra året. från att hända någon gång ibland till nästan daglig smärta med kramper och en mage som svullnar upp som en ballong. Står i kö för att operera mitt ärrbråck, men jag tror inte att det bara är bråcket, magkatarr och IBS, som är problemet. Och därför tror jag inte att en operation kommer att bota mig, men säkert gör den mitt liv bättre.

Men det värsta var att ta bort min älskade vän och PT Xanté. Jag drömde hemska mardrömmar ett par veckor efter hennes död, med det hände något tröstande, när jag la mig i sängen den första kvällen. I vårt sovrums tak är det omålad panel. Just denna kväll upptäckte jag ett mönster i kvistarna. Mönstret bildade Xantés huvud, så som hon såg ut när hon hade hårband i luggen. Att veta att hon finns hos mig ger mig lugn, att hon vakar över mig.

2. Det som varit bra med Covid-19 är att eftersom jag ändå haft så ont i magen, så har det varit skönt att kunna hålla sig undan världen och ändå inte betraktas som tråkigt. För det är aldrig roligt att ställa in ett avtalat möte med en kär vän.

Det bästa som har hänt under året är utan tvekan Topaz och Gothika. Topaz, vår fine, snälle kille, som nästan alltid finns vid min sida-det gör utan tvekan mitt liv mycket bättre. Att somna med honom vid min sida, fyller mig med en så djup kärlek att det nästan blir övermäktigt. Jag kan ibland titta på honom och få tårrar i ögonen-tänk att just han kom in i våra liv. Och lilla Gothika, som virvlade in i våra liv, som en stormvind med kärlek och förundran. Förundran över henne påhittighet, hennes nyfikenhet och hennes verbala språk.

Men när det gäller några andra av våra djur, som föddes i år, kan jag bara inte låta bli att nämna Halvan. Han som blev ensam kvar, när räven varit framme. En individ, som blivit oss så kär. Han och hans pappa Jim bor inne i huset, de är rumsrena och så härliga.

En annan jag måste nämna är ju vår anka Björkman. Han kom ju till oss, som ensam älling. Det dröjde 10 dagar till innan han fick artkompisar Loreén och Zelmerlöv. Under dessa dagar blev han väldigt präglad på oss i huset. Idag kommer han alltid fram till altantrappan, när vi ropar in hundarna. Topaz och Gothika älskar att leka med honom och om de mot förmodan inte gör det någon gång, så blir Björkman så ledsen att det skär i våra hjärtan. Han är en riktig gosig och snäll kille och han betyder så mycket.

3. Detta år hoppas jag innerligt att Covid-19 lägger sig, men samtidigt tror jag att det nog inte blir så. 

Jag hoppas att Mix får nytt jobb, så han får vara hemma lite mer och att också Sandra får nytt jobb. 

Jag hoppas på att köpa in en tik till, kanske två och att få gå lite träningskurser, kanske tävla lite. Och utställnigar. Bara ordet får mig att rysa av välbehag:)

Jag hoppas på en äggkläckare och massor av bebisar.

Men mest av allt önskar jag att min mage blir bättre, så jag kan börja leva igen.

Lev väl och ta hand om er.

 

201228 - God fortsättning!

I två dagar har jag städat åt våra djur där ute. Ankor och höns igår (söndag) och kaniner idag (måndag). Hönsen tycker det är helt okej med nystädat i ankornas bås och gick in där en stund. På kvällen när jag kom ut för att ge djuren kvällsmat förväntade jag mig att alla fjäderfän hade gått in till sig. Men nej då! Hönsen stod och trampade på trösklarna in till deras respektive bås. De total vägrade att gå in... det var ju inte som det skulle. Det är alltså helt okej och till och med uppskattat om det städas inne hos ankorna, men så fort det blir nystädat inne hos hönsen vägrar de att gå in. *Suck* ibland förstår jag hur uttrycket "hönshjärna" har uppkommit. Nedan kommer bilder från helgen som varit.

All the best for the rest of 2020!

For two days I have cleaned the booths of our outside pets. The poultry yesterday (sunday) and the rabbits today (monday). The hens that it's totally okey and even appreciate that I cleand for "them" in i booth that belongs to the ducks. But when it comes to their own respective booths they refuse to go inside. *Sigh* sometimes I really understands the swedish saying "hönshjärna" (hen brain) which is the same expression as scatterbrain or birdbrain in english. We share pictures (below) from this weekend.

Carl-Gustav (svart bBrahma), Desireé och Oscar (blå Brahma)

Bark on!

201224 - Vercino's Ark önskar alla våra läsare en riktig God Jul.

Vercino's Ark wants to wish all our readers a Very Merry Christmas.

Bark on

201220 - Glad 4:de advent. För att fira dagen lite extra så satte vi ihop Fanta och Qross, vilket betyder att om några veckor väntar vi förhoppningsvis kaninungar.

Happy Fourth Advent sunday. In a few weeks we will hopefully have baby rabbits 'cause today we put Fanta and Qross together.

Bark on!

201218 - Smärta, kärlek och tankar om min kropp

För snart två år sedan upptäckte jag att jag hade fått ett bråck på vänster sida av mitt kjesarsnittsärr, efter Siris förlossning. Just då var bråcket knappt synbart och gjorde inte alls ont, så då funderade jag inte på det så mycket. Men ett halvår senare fick jag ont i det vid menstruation och ägglossning. Redan då bad min familj mig att söka sjukvård, men jag ansåg att det kunde vänta. I våras bestämdes dock att jag skulle opereras och sattes upp i kö, men pga Covid-19 står jag forfarande i kö.

Under sommaren ökade min smärta och flera dagar i veckan hade jag så ont i magen att jag gick dubbelvikt när kramperna kom och då började jag ta kontakt med primärvården igen. Inget gjordes dock och jag opponerade mig inte tillräckligt, mest för att jag ändå är sjukskriven. Men nu har jag fruktansvärt ont varje dag. Kramperna gör att jag stönar högt av smärtan och ibland faller jag ihop om jag är uppe och går när kramperna är som värst. Sover gör jag bara för att jag får sömntabletter och det är säkert det enda som jag gör att jag ändå orkar ha så ont hela tiden. Smärtan ökar när jag har ätit och likaså om det gått för lång tid mellan måltiderna. Jag har mediciner mot magkatarr, förstoppning och IBS och det lindrar smärtan något. Jag har helt slutat med alkohol och försöker dricka mer vatten varje dag, för att hjälpa min mage och tarm. Eftersom jag är viktväktare (VV) så äter jag redan nyttigt och regelbundet, så nu finns det inte så mycket mer jag kan göra själv, för att må bättre.

Min familj har hela tiden tyckt att jag ska kräva mer av vården och i och med att smärtan för några veckor sedan blev daglig, så gjorde jag det. Men jag ångrar bittert att jag lidit så länge i tysthet, för nu lär jul- och nyårshelgen bli lidande för både mig och mina kära.

Det är såna här stunder jag inser hur lyckligt lottade jag är. Michael kör mig överallt när han är hemma och han och Sandra är de som bär matkassar, städar av våra golv och står ut med mitt gnäll:) Sandra och Siri lagar ofta mat-alltid VV-mat så klart och det gör de så bra. Det blir alltid gott och smakrikt. Sandra får även ta ett stort lass när det gäller höns, ankor och kaniner, men givetvis är det på min lott det hänger när hon jobbar. Trots att jag blir då helt utmattad av morgonutfodringen, så uppskattar jag dessa studer så. Djuren är alltid glada och hur ont jag än har kan de alltid få mig att skratta eller bara bli varm i magen av all kärlek de ger. Jag är aldrig ensam, för där jag är, är också våra älskade hundar. De ligger bredvid mig i soffan eller i sängen och ser till att jag måste röra på mig regelbundet, t.ex: när de måste ut. Utan Michael, Sandra, Siri och våra djur hade jag gått under för länge sedan.

Det senaste året har jag lagt på mig i vikt, trots VV-mat. Klimakteriet? Ja, kanske. Men min smärta har ju också bidragit till mindre träning och det är något som varken är bra för vikten eller min ledvärk. De flesta VV går ner i vikt utan träning, men det gäller i alla fall inte min snart 50-åriga kropp. Jag började med VV redan för snart sex år sedan och gick rätt enkelt ner i vikt då, men under dessa åren har jag ju inte alltid följt det noggrant. I slutet av april bestämde sig Sandra för att också bli VV och sedan dess har också jag varit noggrann. Jag har dock sex kilo kvar till min vanliga vikt och har alltså bara gått ner ett par kilo. Det gör mig rätt besviken, men jag fortsätter enträget, mest för att jag gillar VVs upplägg, recept och enkla App och för att dottern och jag peppar varandra. Varken jag eller Sandra är intresserade av att gå på VVmöten, utan vi sköter allt via Appen och olika sidor på FB.

Jag har under många år haft ett komplext tankesätt kring min kropp. Dels är jag stolt över den-den har ju i alla fall lyckats bära fram fem underbara barn. Innan jag blev sjuk -09, så tränade jag ofta mycket och varierat och hade det rätt enkelt att gå ner i vikt efter graviditeterna och kunde också rätt enkelt bygga muskler, så min kropp blev snyggt tonad. Trots det upplevede jag mig som knubbig och det är inte många gånger jag t.ex velat visa mig i baddräkt.

Som myalgisjuk är jag också stolt över min kropp, då den trots allt ändå orkar ta mig på promenader med hundarna. Under stunderna i skog och mark med hundarna kan jag nästan låtsas att jag är frisk. Jag njuter av ensamtiden och hög musik i öronen, när jag går utan mänskligt sällskap. Jag mår bra av hundarnas glädje, årstidernas skiftningar och känslan av att alla vardagens krav försvinner. Då finns bara nuet. Men nu när magen krånglar, så orkar jag inte ens längre promenader och det drabbar mig både psykiskt och fysiskt. Vidare får min nuvarande vikt mig att känna mig både trist och tråkig. Eftersom jag den senaste tiden inte heller kunnat träna varken styrka eller kondition, som jag både vill och borde för att bli fastare i hullet, så hänger istället delar av kroppen oattraktivt och det liksom guppar om den, när jag rör mig. Även i det här försöker familjen peppa mig och menar att jag duktigt överdriver min syn på kroppen och det hjälper mig något. Men jag har aldrig tränat och skött om vikten för någon annan än mig själv och då är det ju en omöjlig uppgift för familjen att få mig på andra tankar. Men hade min kropp sett ut så här för 20 år sedan, hade jag upplevt det som mycket värre än som jag känner nu. Jag har alltså ändå blivit bättre i mitt tänk (då gick jag och la mig tidigt (läs 19.00), för att slippa känner hunger på kvällarna-helt vansinnigt att leva så) och det här är något jag kämpar för att bli ännu bättre på. 

Det blev alltså en liten annourlunda blogg idag, eftersom den mest handlar om mitt mående. Jag skäms inte längre för att ha drabbats över kronisk värk eller för att vara sjukskriven. Det beror mest på att jag har sållat i bekantskapskretsen och numera bara umgås med människor som får mig att må bra. Jag har kommit långt i mina tankar om kroppen, vikten, sjukdomarna och har lättare att se vad jag fortfarande klarar av. Idag kan jag mer fokusera på det jag klarar av,  istället för att fokusera på det jag inte kan, men jag är inte riktigt i mål ännu. Tack för att ni tog er tid att läsa min blogg.

Lev väl och ta hand om varandra

201217 - Vi i Arken säger välkommen till Danmark.

We say hello to Denmark!

201213 - Jaha, då har vi nått den här veckans slut. Jag har äntligen landat ett jobb, dock bara till i början av april, men det är i alla fall något. Det har egentligen inte hänt så mycket med Arken den här veckan förutom det att våra Brahmahönor har börjat lägga ägg laughing I dag på morgonen plockade jag in 5 ägg. Vi har så duktiga flickor. Gothika växer så det knakar och verkar ha saknat sin matte under dagarna (som bilden nedan tyder på). I sängen har Gothika ingen som helst förståelse med det är med personlig sfär.

Vi hade lite snö som låg nått dygn innan det smälte bort. Morsan passade då på att ta bilder på de söta spåren som blir efter ankornas platta fötter.

Vill passa på att önska alla en Glad 3:dje advent och en Glad Lucia.

 

Not much has happened in the Ark this week. I finally landed a job, but sadly it only lasts until April. We had a bit of snow for a few days and my mum took a few pictures of the tracks the ducks leaves. Our Bramahens have started lay eggs so this morning I got five beautiful eggs, two white (ducks), one brown (Lovis) and two beige(Brahma) and yesterday I got nine eggs laughing our girls are the best.

Gothika grows so fast and it feels like she grows when I blink. And apperently she misses me when I'm at work (if the picture above proves anything).

Bark on!

201206 - Kenneln Vercino's fyller 25 år idag!

Dagen till ära är det jag (Marianne) som skriver. Ja, ni läste rätt. Det är ytterst sällan jag skriver i bloggen nuförtiden-tur att min äldsta dotter Sandra sköter det med den äran. Eftersom jag idag firar 25 år som registrerad kennelägare, så har jag lovat en lite längre blogg om hur allt började och våra framtidsplaner.

Ja, hur började då allt? Det var främst två anledningar. Den första berodde på min djupa kärlek till Belgisk vallhund, som det finns 4 varianter av. Då, för 25 år sdean, råkade jag också vara ägare av min första Tervueren, en tik vid namn Mahagonny´s High and Mighty aka Hollie, som var en underbart söt liten tjej. Hon och jag tränade mycket och tävlade så ofta småbarnslivet tillät. jag sparade en tik från första kullen: Vercino´s Mon Amie. Det blev inte så mycket med planerna för mig och Ami -trots hennes fantastiska temperament. Livet kom emellan och det är ju en historia i sig, som jag gärna besparar er. Jag köpte in en fantastisk tik vid namn Mahagonny´s Kiss and Tell aka Kajsa, som knep hem BIS junior på en rasspecial. Och hon var verkligen snygg. Kajsa hade också ett härligt temperament men utan motor. Så hon fick flytta hem till fam.Malmqvist, som vi sedan fick vår lilla vackra katt Luna av-mååånga år senare.

2004 gjorde Bichon Havanaisen sitt intåg i familjen. Där fanns det aldrig någon önskan att ta egna kullar på dem, eftersom jag ansåg att ingen av våra tikr var tillräckligt bra. De två äldsta tikarna (vi hade som mest 4 st) fick dock kullar hos uppfödaren. Jag älskar fortafarnda rasen. Mycket hund i litet format och så söta att jag fortfarande smälter vid anblicken av en havanais i full, välskött päls. Det var en härlig tid, även om jag inte hade någon egen hund att träna eller tävla. Det skötte mina tre döttrar alldeles utmärkt. Jag fick bara sköta pälsar, ägna mig åt bilkörande och coaching och det räckte just då.

2015 gjorde så Irish Soft Coated Wheatenterrier sitt antåg, House of Softy Xanté. Hon och jag blev väldigt tighta och under tiden vi bodde i Kosta, så vandrade vi många mil tillsammans, Hon blev min bästa vän, psykolog och PT. Hon födde kennels tredje och hett efterlängtade kull. Men även här kom livet emellan och ni son följer vår blogg vet ju redan allt, så det drar jag inte igen.

2020 kan inte nämnas utan att beröra Covid-19 och som hände i leden av det hemska viruset. I dags dato har ingen i vår familj eller bekantskapskrets behövt råka illa av, mer än indirekt. Det här blir året då nästan alla hunduställnigar och tävlingar blev inställda och det i sin tur drabbade hunduppfödare och hundentusiaster hårt, då det varit omöjligt att meritera sina hundar. Vi får hoppas på ett bättre 2021.

Det här året gjorde Phalené sin storslagna entré i Vercino´s familjen. Mix fnös, tittade kärleksfullt på vår Tervuren och menade att Phalené, som ras knappast kunde kallas hund. Tacka vet jag riktiga hundar, sa han och tittade återigen på Felicita med beundran. Det har han fått äta upp och nu säger han inte så längre:) 

I den abbsoluta framtiden finns planer på hundkurser, förhoppningvis lite tävlan och utställning, men med Coronaviruset som inte verkar vilja lämna oss, så är det inget vi kan rå över. I planer, som vi kan styra lite bättre, finns en önskan om att få köpa in en tik till. Det kommer göras hälsotester och hålla stenhårda tummar för att våra phalener håller måttet (orakar inte mde fler motgångar nu) Och vi kan knappt vänta tills vi kan börja med avel igen. Dit dröjer det dock ett tag eftersom vi "bara" har hundar på tillväxt.

Eftersom min käre sambo också har fallit hårt för Belgare, så lär vi länge fram i tiden skaffa ytterligare en Belgisk vallhund innan vår Felicita blir alltför gammal. Den här gången är det dock han som väljer om det blir en röd eller en grå Tervuren eller kanske en Groendael? Tilll dess  njuter vi alla över de fyra hundarna vi har nu: Felicita, Jinder, Topaz och lilla Gothika.

Och givetvis kommer här födas franska vädurar och kläckas kycklingar och ällingar, så det kommer hända mycket-välkomna att följa oss.

Lev väl och ta hand om varandra.

201205 - Idag har Gothika bott hos oss i en månad! Jag och Siri gjorde pepparkakor och morsan torkade apelsinskivor och prydde apelsiner med nejlikor till julpynt. Siri gjorde även middagen idag, henne egna köttfärssås med spagetti.

Today Gothika has lived with us for one month! Siri and I made gingerbreads and our mum dried oranges in the oven and decorated oranges with carnations. Siri even made her own meat sauce with spagetti.

Bark on!

201204 - Min Enya somnade in idag för två år sedan.

Today two years ago my Enya fell in the never ending sleep.

Bark on!

201203 -  Vi firar att vi haft Monstret aka Gothika hos oss i fyra veckor idag, hon fyller då alltså 12 veckor. Det firas med lite vispad vaniljvisp med kvällsfodret.

We are celebrating that we've had The Monster aka Gothika living with us for four weeks today, that means that she turns 12 weeks today.


Bark on!

201202 - Idag fick vi ett riktigt stort ankägg. Vanligtvis brukar äggen, som Häggkvist och Nielsen lägger, ligga på ungefär 77 g i vikt, men det här ägget vägde hela 114 g.

Today we got a really huge duck egg. Usually the eggs, that Häggkvist and Nielsen lays, weigh around 77 grams, but this one weighted 114 grams.

Bark on!

201130 - Första dagen med snö och alla djuren fick vara ute. Dock uppskattades INTE snön av våra unga Brahmor, den var ju ny! De tvärnitade vid tröskeln och total-vägrade att gå ut.

First day with snow och all of our poultry got to go outside. Though the young Brahmas did NOT like the snow at all, 'cause it something new! They stopped dead at the threshold and refused to move.

 

Bark on!

201129 - Vi på Arken vill önska alla en God 1:a advent!

We at the Ark wish all of our readers a Happy First Advent sunday!


 

Bark on!

201126 - Bilder från vår promenad. Vi hade hundarna lösa och Gothika fick för första gången gå med sitt nya täcke, vilket hon inte uppskattade. Helt plötsligt hade hon glömt bort hur man går. Hon satte sig bara på marken och gnällade tills någon plockade upp henne i famnen (Marianne var den som vek sig). På tillbakavägen hittade Jinder en pinne, som hon sprang med i munnen nästan hela vägen hem. Släppt den inte ens för att ta en godis (och alla som känner henne vet att hon är någon som lätt hade kunnat äta ihjäl sig).

Pictures from our stroll today. The dogs ran free and Gothika got to use her vest for the first time, she did not approve. All of a sudden she totally forgot how to walk. She sat down on the ground and whined until someone picked her up (Marianne was the one that caved). On the way back Jinder found a stick, that she ran around with in her mouth almost all the way back. She didn't even drop it for a treat (and those that know her knows that she literally could eat herself to death).

 

201123 - Jinder fyller 1 år! Min älskling är ett helt år nu, vart har tiden tagit vägen? Hon är världens knasigaste, konstigaste, klumpigaste och absolut den snällaste individ, som någonsin gått på denna jord. Det finns inget ont i den här hunden överhuvudtaget. Och vi tror att hon aldrig riktigt kommer växa upp. Hon kommer vara en evig valp i hjärtat. Hon viftar alltid på svansen och har ett leende fastklistrat i ansiktet.

Jinder turns 1 today! My baby is turning 1 year old today, where has the time gone? She is the worlds wackiest, weirdest, clumsiest and definitely the kindest individual, that's ever walked on this earth. There's nothing wicked about her at all. And we think/believe that she never, really, will grow up. She will forever be a puppy in spirit. She's always waging her tail and has a smile glued on her fury face.

          

 

Bark on!

201121 - Jag tror att min morsan har blivit spritt, spångande galen! Hon och Topaz's uppfödare har pratat om att Tingeling (som vi i så fall kommer döpa till Jade) kanske ska flytta hit om fyra till sex veckor. Det betyder att ännu en valp kommer in i huset, en tio-veckors valp. Och hon kommer endast vara två veckor yngre än mitt monster, Gothika. Det kommer bli kaos!

I think that my mum have gone completely crazy! She and Topaz's breeder have been thinking that Tingeling (we will name her Jade) might by moving to us in four to six weeks. That means that one more puppy is coming into the house, one that's just ten weeks old. And she will only be two weeks younger than my monster, Gothika. It is gonna be chaos!

Bark on!

201120 - Om min Enya fortfarande hade gått vid min sida hade hon fyllt 16 år i dag. Hon må vara borta, men jag vet att hon finns där, precis i ögonvrån och hittar på lite sattyg.





If Enya, my baby, still would have been by my side she would've turned 16 today. She might be gone, but I know she's there, out of the corner of my eye and playing tricks on me.

Bark on!

201119 - I dag för exakt två år sedan hämtade Marianne och Michael hem deras Felicita. Hon var då nio veckor, söt som socker med en så där gulligt fluffig päls som man bara ville köra ner näsan i.

 

(Bilden till hö: Felicita som valp, nov-17 och bilden till vä: Felicita i hennes första snö, dec-17)

 

Hon är av rasen Belgisk Vallhund - Tervueren, född 2018-09-14 och kommer från kenneln Holmåsa. Hennes fullständiga namn är: Holmåsa´s la mia Felicita.

Hon är en väldigt liten tik, ca 16 kg och kan därför med lätthet knöla ned sig på ställen där Wheaten Terrierna aldrig kunnat. Hon är kvick som få, otroligt smart och har en näsa som en blodhund. Okej kanske inte en så bra näsa, men den är verkligen fantastik. Vi brukar gömma oss i skogen, en åt gången, och hon får sitta med övertäckta ögon sedan får hon kommandot Leta... och hon sticker! Det är rent av magiskt att beskåda. När en belgare arbetar... ååhh... får gåshud!

En belgare beskrivs som: Energisk, Intelligent, Lojal, Alert, Beskyddande, Uppmärksam och det är precis vad Felicita är. Men till skillnad från Mariannes tidigare tervar är den här tjejen extremt lung. Hon kräver inte mycket. Lite promenader, lite gos och en plats i säng och soffa. Hon följer alltid med Marianne överallt, och då menar jag verkligen Överallt, till och med in på toaletten. Och om det står en grind i vägen då gråter hon och söker tröst hos den personen som är kvar i rummet. En annan sak som är typiskt för en belgare är, när man är ute på promenad, och när hon är lös så kommer hon ofta och antingen stryker sig mot benen, drar en slemmig nos över ena handen eller kärlekstuggar där hon kommer åt.

(Bilden till vä.: Felicita, mars-19 och hö. bild: Felicita, med hennes husse Michael, april-19)

Hon är super snäll mot allt och alla och det är oftast hon, om någon är sjuk, som lägger sig bredvid och vakar. Hon skäller egentligen aldrig, förutom till/på tre saker: 1. Nya saker utomhus, t.ex: utomhusbelysningen utanför hönshuset. 2. Mörkhyade personer med för mycket kläder eller tyger som fladdrar. Vår teori till detta är att hon inte kan läsa av dessa individer och blir då osäker på de. 3. Andra hundar, men bara när hon sitter i bilen (garanterat för att hon tror att hon behöver "skydda" sin flock).

(Bilden till vä.: Felicita med en sjuk Siri, april-20 och hö. bild: Felicita med Jim, sep-20)

Det bästa Felicita vet är att gå på promenad (ju fler i familjen som följer med desto bättre) och att få vila i soffan (med ju fler i familjen som är i rummet desto bättre). Hon är, med andra ord, den absoluta terven för familjen Rudbeck-Thomsen.

(Bilden till vä.: Vackra Felicita, juli-18 och hö. bild: Felicita, som fäller, sep-19

 

Today for exactly two years ago Marianne and Michael came home with there Felicita. She was, at the time, nine weeks old, cute and with a fur that was so fluffy.
She is a Belgian Shepherd – Tervuren, born 2018-09-14 and comes from the kennel Holmåsa. Her full name is: Holmåsa's la mia Felicita.
Felicita a rather small female, about 15 kg (35lb 4.4oz) and therefore she can squeeze into place where the Wheaten Terriers can not. She is quick as few, incredibly smart and has a nose like a bloodhound. Okey, maybe not that good of a nose, but it is amazing. As training, in the forest, one usually hides and one will keep Felicitas eyes covered then she gets the command “Search”... and she is off. It's pure magic to watch a belgian work. Goosebumps!
A Belgian Sheperd is described as: Energetic, Intelligent, Loyal, Alert, Protective, Observant and that is exactly what Felicita is like. But unlike the other tervurens Marianne has bred this girl is relatively calm. She doesn't demand much. A few walks per week, some snuggeling and a place on the sofa and in the bed. Felicita always follows Marianne everywhere, and I mean Everywhere, even to the toalet. She is very affectionate to her family, like when we go on a walk she often has to touch her humans. Either she will drag her body against our legs, drag a mocous-covered nose against a hand or take a love-bite where she can reach.

She is a sweet and nice girl to everyone and everything, when someone is sick she is usually the one who lies right to the person. She never barks, except on three things: New things outdoors, like the lights that hangs outside of the henhouse. 2. Dark-skinned people with a lot of clothing or clothes that flutters. Our theory is that she can't read these people and therefore gets uncertain about them. 3. Other dogs, but only in the car (we guess she feels she has to “protect” her pack).
The best thing that Felicita knows is to go for walks (and the more humans that comes along the better) and to rest on the sofa (and the more humans who are in the room with her the better). She is, in other word, the absolutely and definitely the best tervuren for the Rudbeck-Thomsen family.

Bark on!

201118 - Nu har Fågelinfluensan nått Skåne. I 1,5 vecka har våra höns bara fått vara ute ett par timmar på eftermiddagarna. Ankorna får vara ute då de behöver poolen, men maten får de bara inne i båset. Men nu måste hönens vara inomhus till influensan är över, till hönsens stora förtert.

Now the Bird flu have reached Skåne, which in the south of Sweden. For 1,5 weeks our hens have only been outside for a couple of hours in the afternoon. The ducks have to be outside because they need the pool, but they only get there food indoors. But for now, until the flu is over, the hens have to stay indoors, which they do not appreciate.


Vill dela med mig av en bild, som togs häromdagen. Det är Jinder och Gothika, som sover nära varandra (nov-20).

Want to share a picture that we took the other day. It's Jinder and Gothika, that are sleeping together (nov-20).

Bark on!

201116 - Städardag! I dag så städade jag till flera av djuren. Kaninhonorna, kaninbröderna, Qross och båset som kommer bli hem till Afrodite och Hera, samt deras nya tuppar Hades och Zeus. Atlas "hjälpte" till och även kaninerna Joyce, Fanta och Pepsi hjälpte till på ett hörn. Eller egentligen var det mer att tjejerna stirrade tjurigt på mig tills jag var färdig.

(Hö. bild: Hades, split tvärraning och vä. bild: Zeus, lavendel tvärrandig)

Jag fick upp ett Minne på förmiddagen på Facebook, som är hela 11 år gammalt: "I natt sov jag som en sten, är trött för det, har typ aldrig sovit så här djupt. Det finns bara en förklaring för detta och det är att ENYA ÄR HEMMA! Hov sov på mina fötter hela natten och när jag gick upp idag på morgonen så var hon den jag såg först, mitt hjärta slog ett extra slag."

Det betyder att Enya, för 11 år sedan blev helt min och bara min. Hon hade fått sin andra kull valpar hos uppfödaren och därför gick jag från fodervärd till ägare, vilket jag sedan fick vara i 9 ½ år. Jag saknar henne varje dag, och ibland kan jag till och med höra henne, men med alla djuren i Arken gör att jag håller mig sysselsatt. Och tiden läker alla sår. Jag kan faktiskt nu tänka tillbaka på henne och bli varm i själen istället för sorgsen och gråtfärdig. Det kommer alltid finnas en plats i mitt hjärta för henne. Min PuppyLon <3

(Kebic's Linnea, "Enya")

 

Cleaning day! Today I cleaned to a few of our pets. I cleaned to all the female rabbits (Joyce, Fanta and Pepsi), the Brothers (Eugene and Elias), Qross and the stall where Afrodite and Hera are gonna move in to with there new roosters: Hades and Zeus (se pictures above). Atlas helped me with the clean and the female rabbits, well in fact the females only stared angrily at me 'til I left.

I got a Memory on Facebook this forenoon, from 11 years ago. "This night I slept like a rock, tired because of it, I've never slept so deep before. There is only one explanation for it and that's 'cause ENYA IS HOME! She slept on my feet the entire night and when I woke up this morging ske was the first I saw, my heart skipped a beat."

Which means that Enya, 11 years ago became mine och mine alone. She had had her second litter at her breeder och that meant that I went from "feed host" to owner, which I got to be for 9 ½ years. I miss her every day, and sometimes I can still hear her, but the pets in the Ark keep me busy. Time does heal all wounds, I actually think about her and get filled with warm love instead of becoming sad and tearful. There will forever and ever be a place in my heart for her. My PuppyLon <3.

201114 - Tråkigt väder igen. Först regn och sedan dimma, men det hindrade inte morsan och mig från att gå med de tre äldre hundarna. Felicita, Jinder och Topaz verkligen njöt av promenaden, och över att få slippa valpen. I och med att det var blött ute blev även doggarna det, eller ja... blöta och skitiga. Och vi som hade städat huset som i går.

 

På morgonen, när jag gick rastningspromenad med Gothika och Jinder, fick vi sällskap av syskonen Katt. Atlas och Estelle följde med, även om de höll sig en bit ovan mark, för att slippa valpen (verkar som att alla djuren tycker att det är skönt att slippa henne stundvis - dagens röda tråd).

Bad weather again. First rain and then a lot of fog, but that didn't stop me and mum from taking the three oldest dogs for a walk. Felicita, Jinder and Topaz really enjoyed the walk, and to away from the puppy. But since it was wet outside the dogs got wet... and filthy. And all that filthy, and the end, ended up on the kitchen floor. And the house that got cleaned yesterday.

This morning, when I went on the pee- and poopwalk with Gothika and Jinder, we got company by the siblings Cat. Atlas and Estelle went with, even if they kept themself a bit above ground. Mostly to be away from the puppy (which seems too be the theme for the day).

Bark on!

201113 - Fredagen den 13:de, oooh! Verkar inte ha något annat för mig... för nu är även Höns-fliken uppdaterad.

Friday the 13th, oooh! It seemes like I don't have anyting else to do, so now the page namned Höns is updated.

Bark on!

201112 - Gothika har nu bott hos oss i en veckans tid! Tiden verkligen flyger förbi, när man har roligt.
Dagen började, som de flesta vardagar gör, med att alarmet ringer och jag går ut med hundarna. Efter rastning av hundar går jag in för att göra havregröten till morsan och mig, under tiden gör Mariannne i stort sett allting för att väcka henne yngsta så denna kan åka till skolan. Efter frukosten går jag ut till djuren och morsan stannar kvar inomhus för utfodrar hundarna och han-kaninerna (Jim, Halvan och Qross). Jag går exakt samma spår som jag gjort ett flertal gånger om dagen sedan jag flyttade in i gästrummet. Men i dag var jag väl inte lika fokusera som vanligt. Min högra fot viker sig, vänster handen kommer ned på marken för att dämpa fallet och ändå slår jag i utsidan av högra låret samt höger armbåge. För att ”save my face” gör jag en action-volt över ryggen och hamnar på fötter igen. Tittar mig omkring för att förvissa mig om att jag var ensam och att ingen såg vad som just hände. Förstår mig, ibland, inte alls på min egen kropp. Jag menar, hur kan man bara snubbla på bar mark?

Gothika has now lived with us for a hole week! Time really does fly by when you're having fun.
The day started just like any other day, with the alarmclock screaming at me (“GET UP!!!”) and I collect the dogs from around the house to let them outside. After that it's time for the oatmeal porrigde, then eating it and then Marianne takes care of the pets inside (cats, dogs and Jim, Halvan and Qross) while I take care for the animals outside (Ankazar, hens, roosters, the female rabbits and Joyces two suns, Eugene and Elias). I walk the exact path between the booths several times a day, and have for, for monts and yet, today is not a normal day. I tripped and, it would've been a nosedive if it wheren't for my left hand. The hand reaches for the ground to stop the tumble, but my wrist got twisted and I fell on my right hip and right elbow. To “save face” I did a roll on my back and got up in my feet again. Even berfore I assessed the damage (olny a small, green bruise on the elbow) I immediately looked around to see if I was only one present (which I was). Sometimes I can't understand my own body. I mean, how do even tripped over something that wasn't there?

Bark on!

201111 - Under förmiddagen, efter vilostunden, tog jag min voffsing (Jinder) och mitt lilla monster (Gothika) på en koppel-tränings-promenad. Gothika tyckte helt klart att halsbanden och, för att inte tala om, kopplet var i vägen. Några meter bar hon till och med på hänget i munnen, men det bytte jag ganska snabbt ut mot ett löv. Löv är verkligen super-kuliga saker enligt monstret och ses ofta med ett i munnen. Efter koppel-träningen blev det "riktig" träning form av konster och övningar (Sitt, Ligg, Dansa och kontaktövningar) inomhus.

During the forenoon, but after the little "nap", I litterely took my two dogs on a short walk in leashes. The young Gothika has to learn how to properly walk on a leash, and, as always, big sister Jinder is there to show sher how to do things in a proper way. Gothika (the monster) thought that the collar, and not to mention the leash itself, was only in the way. For a few meters she got so feed up with it all that she even caired the buckle in the leash in her mouth, but I quickly exchanged that for a treat and than she found leave. Right now, to Gothika, leaves are super-duper-funny things, and she can often be seen with one I her mouth while outside. After the leash-training the three of us, Marianne and the other two dogs are still sleepning (lazy bugs), we went back inside and started the tricks and simple exercises (Sit, Lie, Dance and Contact).

Bark on!

201110 - Varje morgon, efter att lillsyrran (Siri) åkt till skolan, brukar jag och morsan dela upp oss, jag tar och utfodrar djuren utomhus och hon tar och utfodrar de djur som bor inomhus. När utfodringen är färdig brukar vi vila en stund i sägarna, på förmiddagen, med vovvisarna, och Ja, hundarna sover i sängarna. Felicita och Topaz med Marianne och Michael, och Jinder och Gothika med mig. Medan vi står och borstar tänderna står vovvisarna lugnt och väntar för att få gå och lägga sig igen, till och med det lilla energiknippet Gothika är lugn då. Jag har alltid värdesatt vilostunden på förmiddagarna och utnyttjat den till att mysa och gosa med Jinder, och det gör vi fortfarande, även om det ny har dykt upp ett tredje hjul i sängen tongue-out Gothika har inte riktigt lärt sig våra rutiner och somnar så fort hon lagt huvudet på huvudkudden. För Jinder tar det en lite längre stund att somna då hon faktiskt vill gosa med sin matte, men det är inte alltid att jag hinner somna innan lillan vaknar igen. Och då tycker hon att hon har sovit tillräckligt och vill ut för att kissa/bajs och sedan leka och träna lite. Som framtida förare till Gothika utnyttjar jag hennes energi och leker mer än gärna med det lilla monstret, för att bygga upp kontakten mellan oss, men jag vill absolut inte få Jinder att känna sig bortknuffad eller utbytt, så självklart leker jag med henne också. Även om leken med min voffsing mest är konster och enkel lydnad, som kan tränas inomhus. Och med Jinders hjälp håller Gothika på att lära sig: Sitt, Ligg och Dansa samt en kontaktövning med nos-mot-handflata. Perfekta övningar för unga hundar, inomhus träning eller för att öka kontakten mellan hund och förare.

Every morning after Siri has gone to school Marianne and I split. I always take care of the animals outside and the takes care of the ones inside. After that we go to bed again, and yes our dogs slepp in our beds with us. Felicita and Topaz with Marianne and Michael, and Jinder and Gothika with me. While we humans brush our teeth our dogs wait patiently for us to ready for bed (again). I've always valued those moments on the forenoons. When it just Jinder and me, we cuddle and snuggle and read fanfictions. Gothika always falls aslepp as soon she puts her head pillow and Jinder about half an hour after her and then the puppy wakes up even before I can fall aslepp. Which means that the puppy has to get out and then come back in to play/practise. As her handler/trainer I put her energy to good use already. With Jinders help the 8,5 week old Gothika is starting to learn four basic exercises: Sit, Lie, Dance and a contact-exercise where the dog presses the nose in the my palm. These type of exercises are perfect for young dogs, indoor training and to increase the contact between the dog and the handler/trainer.

Bark on!

201109 - Det är ett riktigt företag att "bara" åka och handla i Åseda. Fyra hundar ska sättas in i deras respektive bilbur, lillan (som fryser) behöver tröja (svart tröja med trycke "Back in Black" på) och människorna behöver fler lager kläder på sig nu än för bara någon månad sedan. Sedan är vi rätt så krångliga individer morsan (Marianne) och jag (Sandra) när det kommer till vilka varor vi vill ha. I Åseda finns det två butiker vi handla mest på, förutom Swedish Agro där vi handlar det allra mesta till alla våra djur, och det är Ica-buktiken och Coop-butiken. På Ica köper de varor med lite längre förbrukningsdatum på, t.ex: pasta, mandelmjölk, iKaffe, jordnötssmör, men också grönsaker och hundben. På Coop köper vi t.ex: bananer, frukt, läsk och Loka/Ramlösa. Detta på grund av våra högt utvecklade smaklökar. Varje frukost äter morsan och jag en gröt på ett ViktVäktar recept, där du kokar upp mandelmjölk (Ica) med kanel (Santa Maria), häller i havregrynen (fiberhavregryn, Icas Gott Liv) så att den kan svälla. När havregrynsgröten står och "mognar" delas bananer (Coop, alla andra bananer smakar blä) i skivor och blandas med citronsaft och jordnötssmör. Och även vid jordnötssmöret är vi krångliga... morsan vill ha (läs: kräver) Icas ekologiska och släta jordnötssmör (finns självklart bara i Ica-butiker) medan jag vill ha en crunchy variant, som tyvärr endast finns i större affärer eller på Rusta (av alla platser att sälja jordnötssmör på), men eftersom mitt jordnötssmör (HealthyCo inte går att hitta överallt får jag nöja mig med (läs: stå ut med) Green Choice's Crunchy Peanutbutter. Och jag bara måste ha mjölk till min gröt (fattar inte hur morsan kan äta sin utan den vita vätskan) och då går det inte med vilken som helst här heller. Nä, det måste vara en laktosfri lättmjölk, antingen Arlas eller Icas, ingen annan funkar. Har provat och det smakar inte alls lika gott. Sedan måste vi båda ha någonting varmt att dricka efter gröten också. När jag var ung och rask blev det alltid varm choklad på O'Boy, men nu vill jag inte ha någonting annat än en kopp te (precis som morsan). Även här går inte med vilket te som helst, nej, nej. Twinnings påste, med smak av Pure GREEN TEA till morsan och GREEN TEA Organic Lemon. Och inte ens dessa finns i alla butiker. Min smak finns inte alls här i Åseda, ibland på Vetlanda Maxi eller i någon av de trilljoner buktier vi går in i i Växjö. Ja, ni märker ju själva hur krångliga vi är! Och detta är bara kring EN av dagens tre måltider. Om ni inte tror oss, om hur krångliga vi är.!? Bara hör av er till Michael Thomsen så kan han svara på era frågor eller funderingar.

Efter att ha gått in i de båda butikerna kände morsan och jag att vovvisarna behövde få sträcka lite på benen, Felicita har varit lite låg de två senaste dagarna (löp på gång!?) och Gothika hade sovit i bilen så vi stannade i skogen utanför Rosenholm och gick en liten promenad. Med betoningen på liten då lillan är väldigt liten (lol) med väldigt korta ben och en vääldigt naken mage., men alla hundarna tyckte att det var skönt att få springa lösa i skogen på nytt ställe så vi blev alla nöjda ändå.

My mum (Marianne) and me (Sandra) took all four dogs in the car and went to Åseda to do some serious shopping. And trust me, when it comes to grocerie shopping it is serious. My mum and I have very highly developed taste buds, which means that not many of the producs in the stores in Småland reach our criteria. For an exemple:

An ordinary breakfast. It's oatmeal porridge with banana and peanut butter. Sounds easy enough, but is it really?!? Don't think so. For the basic oatmeal (from a WeightWacthers recipe) we can only use (after many failed attempts) fiber oats (Ica Gott Liv), almond milk (Ica) and cinnamon (Santa Maria). You boil the almond milk with cinnamon and oats. Let that swell and in the meantime slice the banans (Coop), squeece some lemon (Ica or Coop) over the banans and take a tablespoon of peanut butter. We have reached the point where we go our seperate ways. Mum wants the smooth, organic peanut butter from Ica whilst I want a crunchy one (from HeathlyCo, which I can only find the bigger stores in i Växjö), but my favorite is hard to come by so I usually need to settle for Green Choice Crunchy Peanut Butter. And I want milk to my oatmel porridge, Marianne is the weird one here, and there are only two types that I like: Lactose free, low-fat milk from either Ica or Arla. And as for out hot beverage we begin our days with a cop of the. And not just any tea! Twinnings Pure GREEN TEA for Marinne and Twinnings ORGANIC Lemon for me. As you see we are complicated beings with exclusive taste. And if you don't belive me ask Michael Thomsen, he can tell you all about how freaking irritated we are.

After the grocerie shopping we took a short walk in a small forest outside of Rosenholm. Our dogs ran free and Gothika got her first walk with the family. Even if the walk was really short, our dogs are used to much longer (around 10 km = 6.21 miles), they were all happy anyways and that's what matters.

Bark on!

201108 - Städar dag! Morsan och Michael städade inomhus och jag städade till höns och ankor. Och när jag städade Brahmornas bås fick jag expert-hjälp av Eugene. Han skuttade omkring i båset och följde med till gödselstacken. Och när jag städade åt Ankarzar hjälpte Jinder till och Estelle hjälpte mig både med ankornas och dv. Kochinars. Det är tur att jag har djur som hjälper mig, för alla vet ju att människor inte någonting kan.

Och hur går det med Gothika då? Ja, jo hon är allt en envis liten skit <3, så fort saker och ting inte går hennes väg gnäll-tjut-skäller hon, för att uttrycka sina känslor smile

Det är helt sjukt hur snabbt man glömmer hur galet jobbiga valpar egentligen är. Jinder kom till mig i slutet av januari och nu i början på november, samma år, flyttade Gothika in och ändå hade jag totalt glömt bort hur jobbigt söta valpar är. Och Gothika är ett riktigt energiknippe (vilket är precis vad jag letat efter i en träningshund), men den största skillnaden (förutom de obviousa då) är att en pigg och glad valp kan somna på ett ögonblick, en 28 årig människa? Yeah, not so much.

Clean day! Marianne and Michael cleaned the house while I took care of our poultrys booths. When I cleaned to the Brahmas I got help från the expert Eugene. He jumped in the booth and even followed me to the pile of manure. Jinder and Estelle helped me clean the ducks booth and later Estelle helped me clean to the dv. Kochins. It's lucky that I've got my pets to help me with everything. 'Cause everyone knows that humans can't do anything by themselves.

And how are things going with Gothika? Well, I can tell you one thing and that is that she is a stubborn little shit<3, if things doesn't turn out the way she wants she will whine-howl-bark, you know to really express how she fells.

It's weird how fast you can forget things... Jinder came to the family at the end of January och Gothika moved in just a few days ago (November, the same year) and somehow I had completely forgot how annoyingly cute puppies are. And this perticularly puppy, she is a real bundle of energy (exactly what I've been looking for in a "training" dog). But the problem, and biggest difference between she and I (except the obvious things of course), is that the energetic and happy puppy can fall aslepp in a heartbeat, and the 28 year old human? Yeah, not so much.

Bark on!

Sidenote: Vercino's fick sitt första gröna ägg i dag laughing tack, tack Birgitta, vår svarta Silveruddshöna (fd Isbar).

Sidenote: Vercino's got our first green egg today laughing thank you, Birgitta, a black hen of the type Silverudd.

 

Bilden visar ett Silverudds ägg (från Birgitta), ett Värphybrids ägg (från Ronja) och två ankägg (från Häggkvist och Neilsen).

The eggs on the picture are, two from our hens Birgitta and Ronja, and two eggs from our ducks, Hällkvist and Neilsen (the white ones).

 

201107 - Fars dag! Vi vet att den inte är förrän i morgon. Men Michael, som är lastbilschaufför och som arbetar veckor i taget, åker och arbetar i morgon så det gäller att passa på att fira när man kan. Hur firar vi Fars dag? Precis som alla andra "högtider" i familjen, med god mat och lite extra uppskattning. Siri bestämde maträtt = Parmalindad-Philadelphiaostfylld kyckling med klyftpotatis och vitlöksdressing med en stor go' sallad. Till efterrätt hade Marianne bestämt sig för att baka en päronkaka, men i stället ställde jag mig och slängde ihop en Drömrulltårta. Tyvärr blev det ingen 'rulltårta' då vår ugn inte riktigt är som andra ugnar. I stället blev det en Drömlagertårta. Och med äggula gular än gulast blev det vita gojset i Drömrulltårtan inte särskilt vitt... Ja, ja smakar gott gör den i alla fall. Det fanns en gång i tiden när jag bakade flera gånger i veckan och aldrig gjorde fel på något bakverk, men den tiden är långt förbi.

Jag kan bara tala för mig själv nu, men Michael förtjänar verkligen att bli firad på Fars dag. Då min biologiska farsa är en jävla skitstövel i alla mått mätt, som inte ens är värd en rutten sill i mina ögon (tänker att mina andra mycket-väl-valda-ord inte passar i vår blogg) bör dagen firas för någon som förtjänar titeln Far. Michael är en sådan person som bara dyker upp i filmer/böcker, personen som verkar vara för bra för att vara sann. Han kom in i (den kvinnofyllda) familjen Rudbeck som en singel man och han var både barnlös och djurlös... tänk vad livet kan ändras laughing Han blev sambo med kvinnan, som verkade intressant på en singelfest och därefter snabbt uppgraderad till fästman och pappa med två människobarn (ja, jag var ju iofs vuxen) och även far åt ett X-antal djur. Det tror jag inte att Michael hade förutspått i sin framtid, för så sent som för bara tre år sedan.

 

Father's Day! Technically it's not until tomorrow in Sweden. But Michael, who works as a truckdriver and who works weeks at a time, leaves tomorrow we celebrate Father's day today. How do celebrate the 'holiday'? Like every other 'holidays' in our family, with good food and some extra appreciation. Siri decided the dinner = Chicken filled with Philadelphia cheese wrapped in Parma ham, with potatoes, garlic dressing and a big salad. For dessert Marianne wanted to make a pearcake, but instead I made a chocolate Swiss roll with a vanilla filling. "Sadly" (read super-cool and awesome) the white vanilla filling didn't turn out as white as the picture in the recipe. With a yolk that's more yellow than the yellowest of yellow, the white didn't have a chance.

I can only speak for myself right now, but Michael really deserves to be celebrated as a Father on Father's day. Since my biological father is a freaking as*hole, who (to me) isn't even worth a "rutten sill" (my other descriptions of him is not for the faint of heart and are, therefore, not suited for our blog) aka someone who iis NOT worth celebrating. But Micheal really is. He is one of those people in the movies/book, you know the one who are just to good. He came in to the (all female) family of Rudbeck's as a single man, with no children or pets of his own... it's amazing how life can change laughing He became a partner (to the woman he meet at a party for singels), to be upgraded too fiancé and father to "two" humanchildren och father to X-number of pets. To be completely honest I don't think that this life is the life Michael had predicted for himself, for as late as three years ago.

Bark on!

201106 - Här är hon, Kelebek's Gothika, med hennes träningspartner.

Here she is, Kelebek's Gothika, with her training partner.

Bitch: Kelebek´s Charleen "Dixi"
Sire: Flyhigh Royal´s Calvin Kexi

 

Bark on!

201105 - I dag hämtar vi hem det nya lilla tillskottet. Den åtta veckors gamla Phalène-tiken Gothika, av färgen vit & svart.

Today is the day! We are finaly bringing home Gothika. A small Phalène girl, 8 weeks old and the colour white & black.

Bark on!

201104 - Vad finns det att berätta? Morsan har satt upp utebelysning utanför hönshuset och detta uppskattades inte av våra hundar. På måndagkvällen blev belysningen utskälld av Felicita, Jinder och Topaz (nya saker är farliga) och sedan dess har belysningen spelat död tillräckligt bra för att voffsingarna inte ska behöva skälla ut den igen.

Morsan och jag har inte mått super de senaste dagarna. Hennes fibro spökar och jag har haft ordentliga slitningar efter mensen med kallsvettning och feberkänning. Men det stoppade inte oss från att ta hundarna på en promenad på den blå rundan på Åsedas elljusspår. Om ni någonsin har sett filmen 'Den otroliga vandringen' och skrattat åt blandrasen Chance så kommer ni förstå varför jag och morsan skrattade gott åt Jinder, om inte(?) har ni verkligen missat något. Så här var det... Felicita travade ut en liten bit i skogen och Jinder följde efter. På tillbaka vägen sprang Jinder på helt fel ställe, genom en hög med granris, och hade verkliga problem med att ta sig därifrån. Hon klev-skutt-hopp-sprang Genom rishögen och blinkade (som om det hjälpte henne på något sätt) med ögonen under tiden. Eftersom att hon inte gjorde sig illa kunde inte jag eller morsan hålla oss från skratt. Dessa djur laughing kan inget annat än att älska de, även när dem är så fruktansvärt jobbiga emellanåt.

I morgon utökas familjen, mer info kommer, så håll ögonen öppna!

 

What to write? My mum have put up lighting in a bush outside of the henhouse. The first evening (monday) our threee dogs barked the hell out of the lights, 'cause let's be honest new things are scary as shit! But after that the lights are apparently dead enough that the dogs are now "safe". OMG!

My mum and I took the doggies for a walk in the forest in Åseda. Jinder did a thing in a pile of twigs that Marianne and I could not, not laugh at. We haven't been feeling 100 % the past few days, but after what Jinder did both of us got a real energy boost. These pets laughing you can't do nothing but love 'em, even if they (sometimes) are a real pest.

Tomorrow the family will get a new member, so stay tuned for more info!

Bark on!

201101 - Nu kan ni lämna kommentarer på hemsidan, men tyvärr bara om ni har Facebook.

Now you can leave a comment, but only if you have a Facebook-account.

 

Passar på att hälsa varmt välkomna till Australien och Irland laughing

Want to send a warm welcome to Australia and Ireland laughing

Bark on!

202031 - Det är alltid kul att få bilder från Vercino's Ark-familjen. Här är från Celines nya hem. Hon ligger till höger om sin nya storasyster, nioåriga Aila. Är de inte fina ihop?

It's always fun to get pictures from the Vercino's Ark-family. Here is Celine with her new big sister Aila. The nine year old female is on the left. Aren't they cute together?

Vill passa på att säga tjenare till Tyskland. Väkommen till familjen.

What to say hi to Germany. Welcome to the family

Bark on!

201030 - Inget regn i dag, men ändå dåligt väder och disigt, med en sikt på max 150 m. Dock hindrade inte det mig och morsan. Vi ville inviga våra nya midjebälten och invigde de gjorde vi. Vi gick den långa rundan runt Åseda (gröna rundan) och tog några bilder för att visa hur lite sikt det var. Tur att morsan hade på sig sin rosa (fula) keps så att inga jägare skulle skjuta oss laughing Så även om det inte alltid är fint väder traskar Rudbeckarna omkring i Smålands skogarna.

No rain today, instead it was foggy and we couldn't see more than 150 m around us. But that didn't stop my mum and me. It was lucky that Marianne had her very pink (ugly) cap so that no hunters would shoot us laughing So even if it's not the nicest weather you can see the Rudbecks walk around in the forests of Småland.

Bark on!

201029 - Regn, regn och regn. Faktiskt regnar det så mycket att till och med ankorna tycker att livet är botten just nu. Och om Ankazar tycker att det är för blöt, då är det jävla det!

Rain, rain and rain. In fact it's raining so much that even our ducks thinks it's boring and wet. And if Ankazar think it's to wet, than it bloody is!

Bark on!

201028 - Japp, första dagen själv och det gick faktiskt bättre än väntat. Visst gick jag lite fel och visst var jag kanske lite (läs mycket) av en tidsoptimist när passet började... men det behöver vi inte prata högt om cool När jag slutade plockade morsan upp mig med bilen så att vi kunde gå en lite tur i skogen med tre lösa hundar. Skogen runt Sandreda bjöd på fint väder och vi fick med oss tre väldigt lyckliga, och väldigt blöta!!!, hundar som hoppade in i bilen för att åka hem laughing

Yeah, first day by myself and it went a lot better than I thought. Okey, sure I got lost a few times and I may have been a bit of an optimist about how long things would take... but we don't have to talk about that cool When my workday was over my mum picked me up and drow to the forest next to the small village of 'Sandreda'. It was nice and all but it had rained during the day, which could only meen one thing. Water. Our dogs jumped in every puddle and ditch they could possibly find. But, if they're happy so are we laughing


Under skogspromenaden hittade vi 'Den Balanserade Stenen'.

We found 'The Balancing Stone' during our walk in the forest.


Bark on!

201027 - Slappardag! Morsan och jag är själva hemma eller ja, förutom alla djuren då. Vi passade på att vara riktigt lata i dag och då blev det havregröt med banan och jordnötssmör både till frukost och lunch. Vi började också titta på en "ny" serie. Vilket betyder att serien i sig har några år på nacken, men ingen av oss har sett den innan. 'Zoo' heter den kort och gott. Och vi kommer garanterat att fortsätta titta på den. I morgon ska vi börja med s1e6.

Lazyday! Since it's just my mum and me, and all the pets obviously, we didn' really feel to cook anything. We ate outmeal with banana and peanutbutter to breakfast AND lunch. Since we are lazy today we also started a new series. It's called 'Zoo' and not a new series at all, but it is for my mum and me. Tomorrow we will begin with s1e6.

Bark on!

201026 - Första dagen på nya jobbet! Gick med en ordinarie personal på den nya arbetsplatsen. 07:30-12:30 var helt okej att börja med efter att inte ha jobbat sedan i mars. Ska jobba på egen hand i övermorgon redan!!! På eftermiddagen i går var jag också på arbetsintervju (Vårdlärare) så jag var ganska så slut på kvällen. Är inte van vid att umgås med andra människor i den skalan laughing okej, det lät lite konstigt. Men håll tummar och tår för att det går bra för mig nu!

First day at the new job! Walked with the ordinary personal from 7:30-12:30, which was perfectly fine 'cause I haven't worked a day sinse march. And apparently I did okey 'cause I'm working by myself the day after tomorrow. I also had a job interview in the afternoon (Nursing Teacher) yesterday. And at the end of the day I was well-worn, but in a totally good way. I'm not used to be around people in that scale laughing okey, I'll admit it... that sounded a bit strange. But please cross fingers and toes for me, that everything workrelated turns out fine for me.

Bark on!

201025 - Milstolpe!!! I dag har Vercino's Ark nått 10 000 sidvisningar på hemsidan. Och nästan 400 besökare de senaste trettio dagarna. Tack så mycket allihop.

Vercino's Ark reached a milestone today! 10 000 page views on our website. And almost 400 visitors in the last thirty days. Thank you all so much.

Bark on!

201024 - Tränade hundarna på eftermiddagen. Vi gick med de runt Grand Samarkand och sedan in i butiken Arken Zoo och köpte två selar. En till Jinder och en till Topaz, så han slipper ha på sig vår rosa sele laughing

När vi gick vår runda mötte vi en familj där tre åringen tydligt blev intresserad av voffsingarna. "Titta! Där är pappan" säger han och pekar på Felicitia.

"Där är mamman och barnet!" förklarade han och pekade på Jinder och sedan Topaz.

Barn alltså, haha.

 

We walked our dogs around the mall Grand Samarkand and we met a small family. The three year old looked at our doggies and was so interested by them. "Look! That is the daddy." he said and pointed at Felicitia.

"And that is the mother and the baby." ha said next and pointed at Jinder and Topaz.

Children are so funny sometimes, lol.

201023 - We say hello and welcome to our new readers from USA, China, Finland and Denmark.

Bark on!

201022 - Morsan har Fibromyalgi och med det syndromet kommer någonting som kallas för "fibro-dimma". Man skulle väl kunna jämnföra den till en "gravid-hjärna". Alltså att man glömmer vad man gör/gjort och det blev extra tydligt i dag på morgonen när morsan tankade.

Siris buss körde förbi henne så morsan körde in syrran till Åseda och passade då på att tanka. Hon stoppade in kortet, valde sida och stoppade in handtaget för att tanka. När hon var färdig kom hon på att hon precis hade tankat bensin i vår dieseltank.!? Snabbt tankade hon igen, den här gången med diesel. Åkte hem. Fick panik. Och kommer inte ihåg om hon hade tankat fel från början eller inte. Så nu vågar hon inte köra bilen, i fall hon har tankat i bensin, utan den får vackert stå tills vi får hjälp av en verkstad.

Antingen finns det nu i tanken 200 kr bensin och 500 kr diesel eller 700 kr diesel. Oavsett vad så blev det en dyr Åseda-tur på morgonen. Om bara inte hennes "fibro-dimma" hade slagit till hade vi vetat hur det låg till i Kasinos (bilens "namn") tank.

201021 - I dag flyttade Celine hem till sina nya ägare. Det var tufft, men det syns tydligt att våra knasiga Wheaten älskar hennes nya familj. Vi önskar Jeanette med familj all lycka med vår kära Celine.

Att ha gått från fem hundar till tre känns... ja, det känns! Och märks.

Celine moved to her new home today, which was painful but it's obviously that she already love her nre owners. So we wish Jeanette and family will be happy with our wonderfully and funnily weird Celine.

Now we only have three dogs in the house and that feels... yes, it feels! And shows.

Bark on!

201017 - En dagstur med hela familjen.

I dag tog människorna med sig alla hundarna och satte sig i bilen. Destinationen? Helvetes håla.

 

Vi parkerade bilen och påbörjade vår tilltänkta promenad genom reservatet. Först fick vi gå genom ett par kohagar och sedan genom lite skog för att slutligen nå branten av Trollebo portar.

Trollebo portar är en brant ravin (eller skura, som det också kallas) och från dess kant kan man se ned till Helvetes håla, som är ett vattenfyllt hål i den djupaste delen av skuran. Det är en liten bäck som förser hålet med porlande vatten. Ravinen ligger i ett naturreservat lite norr om Åseda och är 500 m lång med nästan lodräta bergsväggar av röd granit. Djupet på ravinen varierar mellan 20 till 30 m och bredden är ca 35-40 m. Botten består av stora kantiga block vilket gjorde promenaden till en bergsklättring för både människor och djur. De stora blocken har lossnat på naturlig väg genom frostsprängning ut bergsväggen. Det var helt klart en svettig runda med en väldigt varierande terräng. Från branta sluttningar med klibblock till en slingrande stig genom tallskog med lingonris för att sedan hamna på mjuk mossa i en mörk och våt trollskog och sedan tillbaka till klibblocken.

Hundarna tyckte det var väldigt spännande med klättringen och väldigt tålmodiga, eftersom de fick vänta in oss människor hela tiden. Topaz fick nöja sig med att bli buren stundvis. Ingenting han hade emot-tvärtom. Han låg nöjt i Siris famn.

 

Efter bergsklättningen åkte vi vidare till Lemnhults kyrkoruin. En vacker ruin med en sprackande historia. Den första byggnaden brann ned en kall vinterdag i mitten av 1800-talet. Den andra kyrkan byggdes efter några decennier för att sedan, även den, brinna ned till grunden. Några gravstenar står fortfarnade kvar på kyrkogården, men tidens nötning har helt suddat bort namnen på de som ligger begravda där.

Här ägnade vi oss åt lite fotogafering, samt fikade.

The whole family took a daytour today. To the destination of Hells hole. The deepest place in a steep gorge called the gates of Trollebo. The idea was that we were going to take a litte stroll through the gorge and the nature reserve but it became more in the case of rock climbing. It was sweaty, filthy and kind of fun.

After the not-so-much-of-a-stroll we went to the ruin of Lemnhult church. The history of the church is a flaming one. Pun intended! The church burned down two times, one time at the middle and again at the end of 1800s. Left on the churchground is only the ruin and a few crooked tombstones.

Bark on!

201015 - Som många av er vet har vi en Facebooksida (Vercino's Ark), där vi lägger upp alla möjliga galna/konstiga bilder och videor på oss och djuren. Den allra första bilden vi lade ut togs den 16/6 2019 och på den ser vi Jupiter (Sally), Elara och Atlas när de bara var 2,5 veckor gamla. Lunas första kull.

As many of you know we have a Facebookpage (Vercino's Ark), where we uploads all kinds of crazy/weird phots and videos. The very first photo we uploaded was shot on the 16 of june 2019 and on it we see Jupiter (Sally), Elara and Atlas when the only were 2,5 weeks old. Lunas first litter.



Bark on!

201014 - Växjöresa står på schemat under dagen. Topaz ska på återbesök hos veterinären och ta några fler röntgenbilder, vi hoppas så klart på positiva besked och att han mår bättre. Senare ska Celine besiktigas och få sin 1-årsvaccination så att hon, nästa vecka, kan komma hem till sitt nya hem.

We are going to Växjö today so that Topaz can get new x-rays at the vet. Of course we hope that they will show that he is better. Later on Celine will get her 1-yearvancination och an examination from the vet so that she, next week, can move to her new home.


Bark on!

201013 - Underbart vackert väder i dag, efter en väldigt kall natt. Hösten har tydligt kommit till Arken! Träden står i färgexplosion och djuren har kurrat ihop sig lite extra under natten.

After a very cold night the weather is beautiful today. Autumn have clearly arrived to the Ark. The trees are so colorful, like an explosion, and our barn animals cuddled closely through the night.

Bark on!

201012 - Tack och lov att en ny vecka äntligen har börjat. Förra veckan var en känslomässig berg- och dalbana för Arken. På måndagen hände ingenting särskilt, men på tisdagkvällen...

Vår äldsta tik, Xanté, bokstavligen flög på Topaz, tog ett hårt tag över nacken och ruskade om honom i luften. Morsan och Siri försökte få henne att släppa och när de väl lyckades försökte hon attackera lillpojken igen. Topaz sprang in i vardagsrummet, där jag var på väg ifrån för att kolla vad som hände i köket, och pep. Det blev inte några yttre skador, men efter 20 minuter började han att andas konstigt och på allmänt påverkad. Efter kl åtta på kvällen körde vi akut in till Evidensia i Växjö där de, efter några kontroller och ett par röntgenbilder, konstaterade att luft hade samlats mellan huden och mellan lungor och hjärta. De hade ingen kirurg förrän på morgonen och ingen kunde vara säker på om han skulle överleva natten. Topaz fick morfin och så åkte vi ned till Helsingborg. Han lades in, fick syrgas och mer morfin samt läkemedel mot illamående. Klockan 4 på morgonen (onsdag) kom vi äntligen hem, men visste ännu inte om lillkillen skulle klara sig.

Klockan 13:30 gick jag på arbetsintervju, som timanställd i ett kök samt kassa, och dagen efter fick jag redan på att jag fick det!!! Vi fick reda på att Topaz var stabil, att svullnaden över nacke och strupe hade gått ned på egen hand, men också att han hade en spricka i luftstrupen, som ska få självläka.

På fredagkväll kom Thomsen hem från sin arbetsvecka och med sig, från Helsingborg, hade han Topaz. Lillpojken ska vila, vila och vila för att låta kroppen läka på egen hand. Det första han gjorde var att vifta på svansen och pussa på alla hans äldre systrar. Luna gick till och med fram och hälsade honom välkommen hem.

Grejen med Xanté är att hon flera gånger under sitt liv har flugit på andra djur. Första gången det hände var innan hon ens var 1 år gammal. Då attackerade hon min Havanistik Enya. Ett halvår senare hoppade hon på kattbebisen Luna och sedan tre gånger till. Sedan flög hon på våra andra hundar flera gånger till. Skillnaden då var att hon släppt när vi gick mellan, men inte i tisdags. Vi kan inte behålla en sådan hund och vi vågar inte heller omplacera henne, för vad händer om det nästa gång sker mot ett barn? Morsan rådfrågade fyra veterinärer, som alla tyckte att det bästa (t.o.m uppmande oss) för alla var om Xanté skulle få somna in. Det var så hemskt och sorgen är bottenlös, men vi vet att vi gjorde rätt. Hon fick somna in i knät på morsan och mig, medan våra tårar föll.

Och nu fokuserar vi på det positiva i framtiden.

Bark on och Lev väl!

 

201004 - Idag är det en väldigt speciell dag. Michael och Celine, med kullsyskon (C-kullen), fyller år. Bo Michael Thomsen firar sin 53:e födelsedag medan Vercino's Celine och syskonen Vercino's Castiel och Vercino's Calypso aka Saoirse firar deras första. Det blir go'fika i form av saftig chpkladtårta med frosting till människorna (morsan och jag kommer "glömma" räkna dessa Viktväktar-poäng wink).

Today is a special day. Michael and Celine, with siblings (C-litter), celebrate their birthdays. Bo Michael Thomsen turns 53 and Vercino's Celine, Vercino's Castiel and Vercino's Calypso aka Saoirse turns one. We humans will celebrate this with a chocolate cake with frosting. As WeightWatchers my mom and me will "forget" to register those points wink.

Bark on!

201003 - Idag åkte fem kycklingar till deras nya hem, hos Susanne med familj några mil utanför Malmö.

Today five of our chicks went to their new home at Susanne with family.

Bark on!

200928 - Valpkurs, för Topaz och Marianne. Vår lille hane är en riktig liten tuffing med huvudet på skaft. Marianne och Topaz har fått läxa inför nästa veckas kurslektion och kommer träna på den med mig och Jinder hemma på gården.

Bark on!

200926 - Spelkväll i Arken. Gamenight in the Ark.

Bark on!

200919 - Samma dag som våra under-Undis-kläckta kyckling firar 1 månad, åkte vi tjejer i familjen upp till Tibro och hämtade hem Topaz. Han är en vit & sobel Phalène-hane på 7 månader. Vi fick honom i fodervärds avtal med parningsrättighet från kennel White Curl's. Vi tackar Anne-Marie och Anders enormt mycket för detta förtroende och ser väldigt mycket fram emot att arbeta ihop i framtiden.


Tanken var att, White Curl's Cash is King, Topaz skulle bli min nya hund (Sandra), men hanhunden hade andra tankar. Under bilresan hem fattade han tycke för Siri. Så nu har tonåringen, som annars sitter fast med sin mobil, blivit hundägare. Topaz sover till och med i hennes säng och följer henne vart hon än går. Dessutom gnyr han om han inte får uppmärksamhet, perfekt för att få bort henne från teknologin wink

Bark on!

200915 - I torsdags (den 10/9) fick vi vårt första ankägg! Och sedan dess ett ägg varje morgon. Men i dag på morgonen fick vi hela TVÅ stycken. Våra små börjar bli stora <3

Bark on!

200914 - Vägningsdag idag igen då. Vågen håller sig på -5 kg. Det är verkligen en berg- och dalbana i viktnedgången för min del. Jag började med Viktväktarna den 27/4 i år och har sedan dess gått ned från 77 kg till 72 och midjemåttet minskat från 111 cm till 100. Maten är så jävla god och jag saknar inte någonting. Det som har ändrats i min kost är att jag nu måste komma upp i mina 30 poäng varje dag. Innan var det så att jag kunde äta massor ena dagen och ingenting den andra. Nu måste jag äta jämnt och det har gett reslutat i mitt mående. Tipsar alla att gå med i WW.

Bark on!

200910 - Nu är det tomt i kaningården ska ni veta. Sex sålda ungar märks! Eller Inte märks. Nu bor Joyce i hondelen tillsammans med Fanta och Pepsi. De två sista ungarna, Eugene och Elias, har mellanlandat i ett bås intill dv. Kochina, men kommer så småingom att flytta ut på verdan med pappa Jim, storebror Halvan och Qross.

200908 - I dag fyller vår Madickengrupp 1 månad. De kläcktes ur en äggkläckningsmaskin och bor inomhus tills alla fått ordentligt med fjädrar. Föräldrar är Fjosok och Undis.

Alva (vä) och Lisabeth (hö).


Madicken (mitten), Kajsa (vä) och tuppen Abbe (hö).

200905 - Under eftermiddagen gick jag och morsan den grönmarkerade rundan på elljusspåret i Åseda. Vacker natur och glada djur och djurägare... förutom när vi kom till en sjö.

Hundarna frågade om de fick bada och vi svarade lite tveksamt. "Nja, måste ni verkligen det?"

Men det var inte vad hundarna hörde. Alla fyra skuttade snabbt iväg och hoppade rätt ut i vattnet. Celine och mamma Xanté upptäckte fyra änder, som flöt en bit bort, och bestämde sig för att gå ut till dem. Mor och dotter hoppade jämnfota och målmedvetet mot änderna och så plötsligt sjönk Xanté som en sten. Tydligen bottnade hon inte längre och sköt rätt upp i luften för att hitta räddning hos sina människor (se de smutsiga byxorna på morsan på bilderna nedan). Dottern Celine kunde inte bry sig mindre om hennes mamma följde med eller inte, utan började bara simma till sitt mål. Felicita och Jinder höll sig på det grunda, där det var som skitigast, och människorna stod dubbelvikta av garv. Vi skrattade åt Xantés förvånade uttryck, Celines glädje när hon "fångade" vattendroppar i luften och åt hur skitiga hundarna var. För det är bättre att skratta än att böla. Och när vi kom hem var det bara att duscha tikarna.

Från höger: Celine, Felicita, Marinne, Xanté och Jinder. Sandra är (som vanligt) bakom kameran.

Bark on!

200829 - För några månader sedan köpte morsan (Marianne) någonting som heter DesignFolie, d-c-fix. Rullarna såg ut som trä och hennes tanke var att de skulle förfina deras kök. Det fanns egentligen ingen beskrivning, men det var leende barn på bilderna så vi antog att det skulle bli lätt. Och det var det väl, till viss del. Köksbordet fick sig en makeover och det var relativt lätt. Mäta längden, klippa och klistra fast. Men rullarna var inte tillräckligt breda för att täcka hela bordet så det blev bara för mig (Sandra) att mönsterpassa. Vilket ändå var lättare än vad jag först trodde. 

Sedan drog jag ut spisen och passade då även på att städa där bakom. Jag började med den kortare delen av diskbänken, delen mellan den rostfria diskhon och spisen, och det skulle visa sig bli lite krånligare. Det var både böjda och hårda kanter samt att klistret inte riktigt ville fastna på de ställen som fått utstå mest med flott under åren. Men skam den som ger sig, tänkte jag och fortsatte med den längre delen av diskbänken. Och fy fan! Det var riktigt jävla hopplöst. Klistret fastnade i sig själv och inte på bänken så jag fick börja om. Efter en halvtimmes försök smyger sig morsan fram (för ny var jag så jävla arg att det enda jag egentligen ville göra var att aggressionsäta choklad!) och säger lite svagt att det inte gör någoting om DesignFolien inte når under kaklet utan att vi kan sätta en vit trekantslist där istället. Jag kan ärligt säga att då underlättades mitt arbete enormt. Resultatet blev väl ändå rätt hyfsat, men jag lärde mig att inte försöka klistra under saker. Men man lär sig så länge man lever. Och bara för att jag är arbetslös betyder det inte att jag vill vara latsidan eller att jag inte vill lära mig någonting nytt laughing

 

Sandra

200828 - Idag under eftermiddagen flyttade Eugenia och Elton till deras nya hem. Det kunde inte bli en bättre start. Elton somnade i hans nya mattes famn och det fick mitt mattehjärta att svämma över.

När våra kaninungar lämnar oss är klorna alltid nyklippta och ungarna väl hanterade. De är vana vid inomhusmiljö, mycket ljud och rörelser, hundar, katter, höns, ankor samt smällar och lågtflygande plan. Den nya ägaren får med sig en påse med foder som räcker i några dagar, för om man vill göra ett foderbyte.

Idag firar våra fem äggkläckningskläckta kycklingar 21 dagar och de växer så det knakar. Varje morgon, efter frukost, måste de ha en gosestund och likaså på kvällen. Om de inte får sitt kvällsgos sitter dem och skriker tills dem får det. Men det är bara mattes (Sandras) gos som gäller, skulle någon annan gosa sitter de ändå och skriker. Knäppa djur! <3 Tur i oturen att man är arbetslös.

Sandra

200825 - Nu börjar kaninungarna lämna boet. Elvis och Elliot har flyttat till deras förevigt-hem och senare i veckan kommer även Eugenia och Elton att möta deras nya ägare. Det märks verkligen att det saknas två stycken i kullen och det är lite bitterljuvt. Vi saknar pojkarna redan, men samtidigt så är vi otroligt tacksam för att de har hittat nya människor som kommer älska dem lika mycket som vi gjorde.

Våra små kycklingar växer så det knakar. Det kommer nya fjädrar hela tiden. Jag lovar att de fördubblas under natten. Dessutom så är de super kära i matte Sandra. Don't mind me if I do! :)

Vad mer har hänt..! Jo, jag var på arbetsintervju idag. Man kan ju alltid hoppas på att få ett jobb snart, men när det är över 170 sökande så bör man inte hoppas för mycket. Har blivit nekad så många gånger att optimisten i mig har dragit sig tillbaka.

Bark on!

200818 - På kvällen igår såg vi sprickor i några av de ägg som Undis ligger på. På morgonen idag hade två små redan tagit sig ut, två svarta. Under eftermiddagen tittade vi till Undis igen och såg att två (gula) till hade lämnat skalet. Kvar ligger tre stycken ägg, där vi hört kvitter från ett av dem. Vi får se om det kommer ut en kyckling eller till och med tre stycken.

Tålamod är en fiskares bäste vän

Den som väntar på något gott...

Bark on!

200810 - Idag hämtade vi våra kycklingar hos Carmen. Tre svarta och sju gula. Vi delade 50/50 och vi tog hem fem av de tio små, två svarta och tre gula. Deras namn kommer bli från Madicken, men inte ges förrän vi vet deras kön.


200808 - Idag kläcktes våra 10 ägg i Carmens kläckningsmaskin. Alla äggen som lades i maskinen har kläckts. Föräldrarna är Fjosok och Undis.

Bark on!

200801 - Nya bilder är tagna på de små (kolla in Facebook-sidan). Vi har fortfarande 4 hanar och 1 hona kvar, om det är någon som är intresserad av att skaffa en gosig frasse.

Bark on!

200731 - Idag var kaninungarna utomhus för första gången, självklart tillsammans med storebror Halvan. Mamma Joyce fick barnledigt och njöt av ensamtiden. Vi lade in en ny och färsk lönn-gren till henne, vilket uppskattades enormt.

Bark on!

200725 - Djurfri Stockholmsresa I onsdags drog Siri, Mix och jag (Marianne) iväg, för att spendera några djurfria dagar i huvudstaden. Jag hade tänkt att vi skulle försöka hinna med så mycket som möjligt och vi hann med en hel del. Första dagen var vi i Butterfly House (det roligaste var att titta på de ursöta dvärgvaktlarna, som sprang lösa) och gick sedan en liten promenad i Hagaparken. Sedan åkte vi till kungliga slottet, men det uppskattades inte riktigt av tonåringen. När hungern gjorde sig påmind, så bestämde vi oss för att äta på Bastards Burgers (den kedjan finns ännu inte i Växjö). Jag, som inte ens gillar sådant, blev glatt överraskad. Det smakade mat och inte McDonalds-, Burger King- eller Maxsklet... Rekommenderar det verkligen! Efter maten åkte vi till hotellet, för vila och jag passade på att sova någon timme.

På kvällen åkte vi för att titta där jag växte upp i Sollentuna centrum och för att titta på slottet Edsberg, som befunnits i släkten Rudbeck i två hundra år. Vi gick runt i parken och strosade runt i köksträdgården. Jag fotade grönkålen och hur de skulle se ut om de inte var nedtuggade av höns tongue-out Och vi som inte skulle ha med djur att göra, hamnade mitt i vinthundsklubbens utställningsträning. och som vi pratade, fotade och glodde wink Vi fick träffa inte mindre än fyra Skotska hjorthundar, lite Whippets och Afganer. En alldeles ljuvlig afganvalp på 4 månader och en stillig Galgo Espanol. Ibland har man tur laughing

Dag två spenderades på Vasamuseumet och Nordiska Museumet. Vi åt också en fantastisk räkmacka på ett fik nere vid strandkanten och jag delade en bit morotskaka med Mix. Vädret var strålande och vindarna från dagen före hade stillats, så vi blev sittande en god stund och tittade på männisor och båtar (exotiskt för någon, som mest umgås med höns och kaninerwink). Det blev också en liten stadspromenad och tid att bara vara.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt med en obeskrivlig hemlängtan, min käre sambo vaknade strax efter. Vi åt hotellfrukosten tidigt och så kunde vi (redan) vid 9.30 lämna hotellet. 

Väl hemma stod middagen på bordet och nedervåningen städad (vår fanatiska djurvakt och hemsidebyggare skämde bort oss lite till).

Trodde inte jag skulle sakna mina djur, så mycket som jag gjorde. Jag har inte varit ifrån vår älskade Celine en enda natt, sedan hennes födsel 4/10 förra året, så vad det var skönt att pussa på henne, när vi kom hem. Sedan rusade jag ut till kaninungarna, som blivit så stora på bara några få dagar. Men den första att välkomna oss hem var Fjosok (fast egentligen ville han och hans fruar nog mest tugga upp det lilla vi har kvar av grönkålen). 

Bilder från vår resa finns på Facebook.

Borta bra, men hemma är sannerligen bäst!

vänster bild: Siri på en altan i slottet, juli-20

Höger bild: Siri tittar på Regalskeppet Vasa, juli-20

Mix poserar i Kungligaslottet, juli-20

Lev väl

200724 - Regn, regn och åter regn. Hela huset stinker blöt hund och hönsen ville inte ens ut, men Ankarzar? Jaja, plattfötterna stormtrivs i alla fall i det blöta vädret.

Bark on!

200723 - Idag är en sådan dag så man undrar varför man har hundar... de går och är rena, de kommer in och är super skitiga. Smutsen hamnar överallt på mitt nystädade golv, i soffan, i maten, i sängen. Ja, det hamnar överallt, även om de bara vistas i tre rum under dagtid. Men vad gör väl det om hundra år?

Bark on!

200721 - Hemsidan håller hela tiden på att uppdateras, och det tar mycket längre tid än vad jag önkar/vill då djuren alltid ber om kärlek.

Bark on!

200720 - Idag har vi tagit en massa bilder på våra kaniner. Vi har kollat kön på kaninungarna och redan fått köpare som är intresserade. Hemsidan har fått sig ett lyft, så klicka gärna in och kika på varje flik.

Kaninungarna var även idag inne på köksgolvet, men det var tydligen deras sovdag.

200719 - Under veckan blev det konstaterat att Bengtzing är en drake. Hon eller rättare sagt HAN heter numera Körberg. Så är det tre drakar och fem ankhonor i Ankazar.

Våra kaninungar (kommer få namn på bokstaven E) är nu två och en halv vecka gamla och fick för första gången vistas inomhus, på köksgolvet. Det var rätt så läskigt i början, men sedan fick sprittet i benen övertaget och de skuttade omkring, som de knäppisar dem är. Video finns på Vercino's Arks Facebook-sida.

På eftermiddagen var vi återigen hemma hos Carmen (alltid lika trevligt och informationsrikt), för att lämna åtta stycken dv. Kochin-ägg efter Fjosok och Undis, och vi kom hem med två stycken dv. Kochin tuppar av färgen Lavender då vår käre Abbe plötsligt gick bort. Namn kommer senare. Dessutom har vi tingat en grupp dv. Kochin som kläcktes sep/oct-19 och de kommer levereras till oss nästa helg. I gruppen finns tuppen: Toulouse, hönorna: Perdita, Askungen och Maleficent.

200714 - Våra söta kaninungar fyller 2 veckor idag och blir allt mer aktiva. På morgonen när vi skulle ge mamma Joyce och Halvan deras frukost hittade vi en av Sallander-bebisarna glatt skuttandes mitt på golvet. Och när vi skulle lägga tillbaka ungen i boet höll fler på att hoppa ut. Om några dagar kommer vi få ett helvete med Halvan och alla hans småsyskon, och Joyce? Hennes lugna dagar kommer vara över tills bebisarna lämnat hemmet. Men vi ser alla så fram emot det!

Samtliga är till salu. Är ni intresserade eller redan vet att ni vill köpa, hör då av er till Marianne, via mail: [email protected], eller via SMS: 073-545 10 18.

200713 - Morsan och jag, med alla fyra hundarna återupptäckte Kostas härliga skogar. Först fick voffsingarna bada och sedan gick vi vår promenad. Självklart togs det bilder!

Bild uppe till höger: Celine och Jinder.

Bild nere: Siri med Felicita och Celine.

200702 - Allting handlar inte bara om våra djur... mycket, men inte allt. Idag var vi på vårt absoluta favorit ställe: Visingsö. Hundarna var självklart med och vi gick en promenad längs den sydöstra kusten, som både började och slutade vid Näs. Det var en perfekt dag att promenera. Solen sken och värmde lagom mycket även om det blåste en hel del.

200630 - Under tidig morgon fick Joyce elva ungar. De är små, nakna och hur perfekta som helst. Pappan är vår alldeles egne Jim. De är efter danska importer och föräldrarna har stamtavla och är utställda med goda poäng. Färger vi väntar oss: Madagaskar, Madagaskar med mantel och Sallander. De blir leveransklara den 25 augusti och kommer då vara handtama och hund- & kattvana samt bettkontrollerade.

 

<img style="background: none; margin: 0px; padding: 0px; border-radius: 0px; border: 0px #002132; width: 302px; text-align: left; color: #002132; text-transform: none; text-indent: 0px; letter-spacing: normal; font-family: verdana,tahoma,sans-serif; font-size: 13.26px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; word-spacing: 0px; white-spac


 

Senaste nytt:

Vi väntar kattungar!

                                                               We´re expecting kittens!